Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 1

A ——— ——————— — EE muntert sorlade de glädtiga skarorna, och tderinne i tältets halfskymning höllo lagens väktare på att skipa rättvisa med en härdnackad brottsling, i hvars skygga blick man tydligen kunde läsa det onda medvetandet! Det började emellertid att lida på tiden och så småningom troppade man at till sina lägerställen. På heden rådde dock under en god del af natten mycket lif och kring den stora stockeld, hvilken i likhet med föregående natten var upptänd framtör husarlägret, samlades grupper, roande sig med de betängdaste upptåg. Slutligen kröp man till kojs och snart var tystnaden i naturen endast afbruten af ljudet af posternas afmätta steg och entoniga gnolande under den nattliga, ensormiga vaktgöringen. Söndags morgonen gick reveljen som vanligt, men denna dag hade man god tid till en grundligare hvila, ty kyrkparaden skulle börJas först kl. 9. Solen spred ätven i dag sitt lifgifvande och värmande ljus öfver den vidsträckta slätten, hvilken då gudstjensten börsjade erbjöd en särdeles vacker och imposant anblick. Inom den stora fyrkant som bildades af skarpskyttekårerna och de båda regementena i full parad, hvarvid isynnerhet husarernas lysande men smakfulla uniform gjorde en präktig effekt, stod husarernas musikkår uppställd och inledde gudstjensten med en koral. OT. s. regementspastorn vid samma regemente, Lagerholm, höll deretter med krattig stämma en kort predikan ölver dagens Evangelium. Ämnet var hristi kyrka på Jorden och predikanten vidrörde vid dess utläggning tidens rörelser i religiöst hänseende octr varnade för dess vådor. En koral atslutade den enkla, men obeskrifligt högtidliga gudstjensten. Etter densammas slut aftackade öfverste Kalling skarpskyttekårerna i ungefar följande ordalag : Jag tackar Eder, kamrater, för den tid som vi nu varit tillsamman. Den har visserl gen varit kort, men dock tillräckligt lang för att lälla ett omdöme, och detta omdöme utfaller till skarpskyttekårernas fördel. Jag lyckonskar Eder till den törkofran hrartill J hunnit, oaktadt de svårigheter hvilka J haft att bekämpa och de uppoffringar, hvilka J måst göra för att blifva hvad J ären. Särskildt lyckönskar jag skarpekyttekaternartill de besälhafvare de erhällit och hvilkas bekantskapjjag och de öfriga officerarne nu gjort. Bibehållen den goda andan ibland eder fläckfri och epriden den till andra då J mahanda blifven trötta eller också blifven hindrade till dessa öfningar af andra värf. Mottagen till slut ett vänligt råd af en gammal militär: Visen alltid lydnad och undergifvenhet mot befälet, och lydnad och trohet mot ölverheten. Gud bevare konungen och fäderneslandet! Derefter marscherade man åter ned i sitt läger, hvarest nu för sista gången måltid intogs. Härunder rådde den muntraste och mest upprymda sinnesstämning. Skålar föreslogos, bland andra för kapt. v. Holten, för mag. Meijerberg (som nu hade slutit sig till vår kår och ålfoljde densamma till Göteborg), tör öfveroch underbesälet, för korporalen Hullverg som haft bestyr med arrangementerna i och för utfarten, för den förträifiiga matmodern tru Bergvall, en humoristisk skål på vers för skarpskyttekåren och en d:o på prosa för damerna m. fl. Härester anträddes återmarschen till Hallsberg omkring kl. 12, och kl. 1 skedde afresan derurån. Talrika menniskomassor helsade med hurrarop de afresande kårerna. Stockholmskåren ernade först kl. 2,30 afresa. Återfärden skedde nu under samma glada sinnesstämning. som på uppresan, men under bättre våderlek. Vid samma stationer som de slutit sig till tåget afgingo nu de olika kårerna och å alla stationer samt utmed linien hade samlat sig hopar af festligt klädda menniskor, hvilka med hurrarop helsade de förbiilande skarpskyttarne. Vid Töreboda embarkerade Carlstads skarpskyttekår på ångsartyget Polstjernan, hvilket ditfört kåren. Mellan Foglavik och Herrljunga började det regna, men straxt före ankomsten till Göteborg, hvilken skedde kl. 8,50, klarnade himlen och då rådde den bästa väderlek. Omedelbart efter tågets ankomst marscherade kåren från stationshuset till Gustaf Adolts torg, hvarest kapt. von Holten upplöste densamma. Kompanicheten Malcolm Koch tolkade kårens stora förbindelse och varma tacksamhet för hr öfverbefälhafvaren. Och dermed är nu det första stora allmänna skarpskyttemötet i Sverige lyckligen asslutadt. Nära 3,000 man (de båda regementena inberäknade) ha under dessa dagar varit förlagda på Sanna hed. Säkerligen skall minnet af dessa dagar hos hvarje deltagare icke så lätt förblekna, minnet af dagar rika på mödor, men rikare ändå på angenäma hågkomster. Med detta möte har skarpskytteideens seger tått en synlig form och vunnit ett offentligt erkännande. Mäåtte fortfarande denna sannt fosterländska id vinna allt större utbredning och utveckling, och dertill skola i sanning möten sådana som det nu slutade i icke ringa mån bidraga.