Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOEKTRYCEERRI. man nu taga sig för. Perute regerade Jupi ter Pluvius med oförminskad kraft och på en allmän midsommarfest å sjeltva heden val icke att tänka. Några föredrogo att i ladans halfskymning i Morphei armar söka hemta sig efter strapatserna, en sak som dock icke hade sig så lätt, ty lynnena voro långt ifrån nedstämda och under skämt och ras sökte man mellan fyra väggar glömma bort den föga midsommarslika fysionomi som naturen derute antagit. Andra hastade att infinna sig vid den konsert som gafs af Nerikes regementes och Lifregementets hussarers förenade musikkårer. Andra åter förfogade sig till det endast några steg från Göteborgslägret befintliga Lifregementets hussarers otficerskårs mältidsbyggnad, hvilken benäget blifvit upplåten till servering af förfriskningar af allehanda slag. Olficerskåren hade nemligen under de föregående dagarnes hetta låtit uppresa ett större tält vid sidan af den byggnad hvarest den eljest intog sina måltider. I denna byggnad var hela aftonen en frisk omsättning af varor och här sammanträffade en mängd personer ur de olika kårerna, förnyande gammal eller knytande ny bekantskap med hvarandra. Bland de många som strömmade ut och in i lokalen spred sig snart underrättelsen om att August Blanche äfven befann sig på stället. Och ganska riktigt, snart igenkände man den snillrike förkämpen för och nitiske befrämjaren af skarpskytteideen inom vårt fosterland, skalden, skrittställaren och talaren. Auditör Blanche, magister Meijerberg, litteratörerna Victor Rydberg och Rudolf Wall, artisterna Hallbeck och Wahlbom, se der några mera bekanta namn bland den stora mängden af fraterniserande och muntra skarpskyttar. Hr Blanche var naturligtvis i civil kostym såsom endast passiv ledamot, men hedersledamot af Stockholms skarpskyttekår. Så försvann så småningom tiden under skämt och glam och utan afseende på den höstliga karakter, som landskapet utom hus hade. Gjorde man en tur utåt heden fästades uppmärksamheten först vid en kolossal stockeld, uppgjord straxt utamsör husarlägret. Här samlades muntra grupper af soldater och skarpskyttar, hvilka vid det ena elementet, Elden, sökte upphäfva inflytandet af ett annat element, Vattnets, oupphörliga utgjutelser. Straxt nedanför husarlägret (räknadt hän Göteborgskårens högqvarter), hvilket erbjöd den säker ligen för mången ovanliga och alltid karakteristiska anblicken af ett kavalleriläger, hade Stockholmskåren uppslagit sina tält. Ännu ett stycke längre ned låg Örebro kår i tält jemte de med den sorenade filialatdelningar samt Nora och Arboga kårer. På andra sidan heden var Nerikes regementes jemte exercisbeväringens tältstad, nära intill samma regementes särdeles prydliga otficerspaviljong. Naturligtvis var heden under de rådande miserabla väderleksförhållandena så godt som solktom, ty regnet hade skrämt bort de talrika åskådare af alla kön, åldrar och klasser, hvilka under den föregående dagen, natten och förmiddagen, då det hela tiden (ända till kl. vid pass 2 på middagen) hade varit skäligen godt uppehållsväder, tillströmmat. Endast i taltgatorna rådde något lif, isynnerhet under den tid som de i tält förlagda skarp skyttekårerna intogo sina måltider. Från Nerikes regementes officerskärs paviljong ljödo deremot musikens toner och strålade de sestligt upplysta fönsterna i natten. Officerskåren hade nemligen till aftonen inbjudit Lif regementets husarers officerskår och samtliga skarpskyttekårernas öfverbefsälhafvare, kompanivice kompanioch plutonchefer. Efer det en förträfflig sexa blitvit serverad föreslogs II. M:ts konungens skål af öfversten grefve Kalling, hvilken derefter i hjertliga ord utbringade en skål för skarpskyttekårerna och leras inbjudne representanter. Denna skål besvarades af magister Sohlman, i ett föresrag, som man lätt kan föreställa sig var varmt och färgrikt både till form och innehåll samt desslikes framfördes med eld och liflighet. Efter ännu några angenäma stunder, unler hvilka gästerna på det mest förekomman le sätt bemöttes af sina artiga värdar, återvände skarpskyttebefälet till sina resp. högvarter, hvarest på såltmanör regelmessig aktgöring med ombyte af vakter hvarje timna egde rum. Natten avepte nu sin slöja sver alla de i tält, logar, lador, eller anära må lägenheter hvilande Martissönerna, men nnu hördes det mindre trefliga ljudet af regets enformiga plaskande i pölarne på den ppblötta marken. Lördagen randades emellertid regnfri ehuu något mulen, men ihågkommande det gama ordspråket att ven mulen morgon ger en lar dag var det säkerligen med godt mod om hvarje skarpskytt, då revelj blåstes kl. på morgonen, gnuggade sömnen ur ögonen, träckte på lederna och med ett raskt språng n sitt läger anfingan dat nn var häddadt