Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 1

1 11101, III-A EftUSLHASTISKA Durrarop. ba 5111— ningom började nu magen att påminna om det stidiga uppstigandet; återigen ransakades de rymliga renslarnes inre och si den ena smörgåsen ester den andra tittade fram och försvann. Den som icke varit nog omtänksam satt förse sig med matsäck behösde dertöre icke hungra, ty den urgamla nordiska gästfriheten tog äfven nu ut sin rätt. Dessa in tressanta hushållsdetaljer hade emellertid bidragit till att afvända uppmärksamheten från det alltmer och mer mulnande fästet, men snart började ett tätt, ljumt men icke alldeles så angenämt sommarregn att falla, hvilket sedermera under åtskilliga variationer, såsom slag-, störtoch ösregn, fortfor hela dagen och ett godt stycke på natten. Hvad mera? Kapporna lossades helt gladeligt från renslarne, påtogos, och snart var konversationen åter i full gång. Vid Falköpings stationshus inväntade Falköpings 22 och Jönköpings 21 man starka deltagare i utfarten tågets ankomst. Här blef nu , timmas rast, hvilken användes till expedierande af den inbjudande kallfrukost med kaffe och tillbehör, som fanns uppdukad i stationshuset. Åter ljöd afgångssignalen; med tuggningsmaskinerna ännu i full gång försiggick åter instufningen, med den lilla skiljnad, att, som rätt och billigt var, den som förut haft tak öfver hufvudet nu i sin tur fick lemna platsen åt löfsalarnas mera fuktiga befolkning, för att dymedelst komma i åtnjutande at sin vederbörliga portion af det öfverflödande elementet. Vid Sköfde slöt sig Sköfde skarpskyttekår, 40 man stark (deri inberäknade några skarpskyttar från Mariestad och Lidköping), till tåget, och vid Töreboda Karlstads, hvilken utgjorde 35 man samt en af sex medlemmar bestående musik-kår. Oaktadt regnet oafbrutet föll i strida strömmar hade naturligtvis mycket folk samlat sig vid alla stationer utmed linien. När tåget så småningom närmade sig slutpunkten, Hallsbergs station, började en annan sysselsättning, hoprullandet af kapporna, på det att kåren vid afmarscherandet till Sanna hed skulle befinna sig i behörig ordning med packning och alla tillbehör. Kl. 2,,g skedde ankomsten till Hallsberg. Der stod Stockholmskåren redan uppställd i 2:ne bataljoner under antörande at kaptenen vid Lifbeväringen Ekman och löjtnanten von Hennigs. Bataljonscheferna och deras adjutanter voro till häst. Tvenne näpna marketenterskor i pittoreska kostymer åtföljde kåren, som utgjorde omkr. 700 man. KL. omkring 144 skedde afmarschen från Hallsberg. Först tågade Stockholmskåren med sin musik, derefter följde Göteborgs med d:o och sedan de öfriga resp. kårerna. Ester en knapp timmas oafbruten marsch hade man uppnått Sanna hed, hvilken oaktadt den ogynnsamma väderleken erbjöd en vacker aublick med sina tältrader och festligt prydda majstänger. Hit hade redan förut anländt Örebrokåren, 250 man, oberäknadt medlemmar af Nora och Arboga skarpskyttekårer, hvilka voro förlagda i samma läger, samt Norrköpingskåren, 109 man, skarpskyttar från Linköping och Söderköping deri inberäknade. Stockholmarne öfverlemnades vid ankomsten till öfverbesälhafvaren för mötet, chefen för Nerikes regemente grefve Kalling och inryckte derefter i sitt läger. Göteborgskåren uppmarscherade till sin lägerplats, gården Rula, hvarest gevären kopplades. Midt på gården vinkade långa bord, fullsatta med alla tillbehör till middagsmåltiden, och i ett nu voro bänkarne fullsatta med matfriska skaror, hvilka efter marschen voro begåfvade med en strykande aptit. Anrättningarne gjorde också den som tagit den på entreprenad, fru Bergvall från Örebro, all heder. Smör, ost, kallskuret, bränvin, en stark och välsmakande köttsoppa samt derpå stek med potatis, kan sun man bättre begära, när man letver på sältsot? Visserligen regnade det som om himlen varit öppen, men humöret var det oaktadt förträsl-sa ligt och aptiten, som sagdt, strykande. Just v som man var som bäst i farten, anlände öt-s: verste Kalling till häst med sin adjutant. Allmän resning! Hr öfversten behagade der-g. efter godhetsfullt tillkännagitva att han icke rille afbryta truppens måltid, helsade den med några hjertliga ord välkommen samt förkla-ö. rade att i anseende till den regniga väderleken den tillännade paraderingen och defileingen troligen komme att inställas. Två sraftiga hurrarop ljödo och dermed hade vötfverlemnandet? försiggått. Sedan hr örversten iflgsnat sig återtogos de lekamliga förrättsingarne med förnyad sart. Klockan hade nu kridit till öfver 5 på eftermiddagen och ännu yntes likväl icke regnet vilja upphöra och cke en blå fläck varsnades på den grå himlen. ru la Efter slutad .måltid skedde inqvarterandet ! kl de med frisk halm uppfyllda logarne och so adorna, och sedan hvar och en utsett sin lä-5 erplats sökte man att så godt omständighe-st erna medgåfvo sätta sin genomvåta lekamen ; fr: ett någorlunda torrt skick. Sedan detta på red mer eller mindre framgång lyckligen var go ndanstökadt blef frågan den: Hvad skall! kl.