Göteborgsposten – 25 juni 1864, sida 2

traktas som förelopare till sista krisen; men då H Mt. en gång bifallit den föreslagna fredsbasis och derpå riksrådets inkallande, låter sig det sista omslaget i allerhögstdensammes åsigt och vilja omöjliger försvaras, knappast nog förklaras. Bladet förebrår derefter bittert konungen, att han älskar dväljas inom den reaktionära. halftyska clique, som är ministeren och folket så förhatlig. Dagbladet för i onsdags slutar en uppsats med orden: Vi kunna och skola icke glömma, att ett från Ryssland utgånget slesvigholsteinskt förslag kunnat finna ett, om än aldrig så öfsvergående understöd, och vi skola derat hemta den lärdom, att det fordras oafbruten uppmärksamhet för undvikande af de faror, som på alla håll hota bevarandet af Danmarks nationala sjelfständighet. Ålven de andra Köpenhamnstidningarne, med undantag at sådana som Flyvepostenoch Kronen reaktionens organer, varna på det allvarligaste konungen för att vidare lyssna Jull cliquen. Förloppet af krisen tyckes emellertid ha varit följande, hvilket vi låna ar Dagbladet: Forst och främst är det alldeles säkert, Jatt en mycket allvarsam och hotande ministerkris egt rum. Den var ej föranledd från ministerens sida, som tvärtom var besluten ati tölja den vid konferensens sammanträde d. 28 maj och 2 juni angifna väg, utan framkallades genom H. M:t konungens uppträdande och utlalanden. Huru långe beslutet grott hos konungen, om det har sin rot långt tillbaka i tiden eller först helt nyligen uppstått, låter sig icke bestämma, men det har kommit fram i geheimerådets möte torsdagen d. 16:de juni. Man medger, att H. M:t konungen under denna konselj mottog från den i Köpenhamn befintlige ryske gesandten — hvilken mycket länge på det itrigaste bemödat sig om att iuverka på konungen genom hans närmaste omgifning — en skritvelse af politiskt innehåll, men det försäkras, att den ej innehöll någon depesch från furst Gortschakoff, utan endast ett meddelande från baron Brunnow, Rysslands gesandt i London och fullmäktig vid konferensen (se nedan), samt att den hvarken angick frågan om monarkiens integritet eller om en personalunion, utan blott ett uttalande angående den af England föreslagna skiljedomaren. UHvad förslaget går ut på, har ej tillräckligt tydligt upplysts, men man kan dock sluta sig dertill at gjorda halfva antydanden. Berl. Tid. angitver dess tanke sålunda, att delningen af Slesvig icke skulle ske vid Dannevirke, utan längre mot norr, icke ester strategiska, utan hutvudsakligen efter nationala (d. å. spräk-) principer, och vinsten at denna uppoffring at ett stort stycke slesvigsk jord skulle då vara artstoljdeus upprätihållande och erkännandet at konungens artsrätt ull hela monarkien. Vi ha således varit tullkomligt berättigade att beteckna förslaget såsom utgående på ett arrangement, hvilket bevarar monarkiens integritet och konungens artstoljd under vilkor af hertigdömenas törening i unionsförhållande till konungariket, med andra ord ett Slesvigholstein i monurkien. p Å Det var med tanken på en sådan lösning som H. M:t konungen i gehemestatsrådsmotet tillkännagitvit för sina ministrar, att han ansåg det nodigt följa en annan väg än den hittills beträdda. Att konungen atgilvit en sådan förklaring och att den ullträdts af kronprinsen, förnekas icke. Ministerens medlemmar ha allvarligt och bestämdt uttalat sig mot konungens mening, de ha för honom skildrat de faror, för hvilka han skulle utsätta både landet och dynastien genom att följa denna väg, och de ha ej lemnat något tvitvel ötrigt om, att de icke skulle åtaga sig ansvaret för en sådan politik. Geheimestatsrådet upplöstes utan något resultat; de instruktioner till de danska fullmäktige å konferensen, hvilka skulle ufsåndts på fredagen (i förra veckan), blefvo ej godkända, och ej heller den mellan konun gen och ministeren uppståndna principiela oenigheten kom till något afgörande. Fredagen och lördagen förgingo, utan att föra saken vidare. I söndags försiggick en förhandling, om hvilken Flyveposten? bringar meddelande. H. M:t samlade nemligen på Bernstorfs slott ett litet privat geheimeråd af ransedda man af helstatspartiets olika nuancer!, hvars tosterlandskärlek inom hotvets kretsar gäller för den enda ortodoxa. Namnen finnas ej angifna, men man kan till en del gissa dem; der ha väl varit Bluhme, Andre, David, Ussing, Tscherning, Tillis o. s. v., måhända med Carl Schecl-Plessen som representant för hal.