Göteborgsposten – 25 juni 1864, sida 1

Göteborg d. 25 Juni 1864. Midsommardagen. Den som i går steg tidigt upp på morgonen för att icke komma för sent tiil någon lusttärd ut i det gröna, kunde med allt skål, så vidt han icke var en destomera erfaren väderleksprofet, hoppas att, åtminstone i hvad som på en leende himmel och klar luft ankommer, så sina bästa förhoppningar upptyllda. Men sällan har väl en morgonsols gyllene löften blifvit mera trolöst besvikna. Det dröjde ej länge innan ett och annat moln uppsteg på himlen som, redan då vära skarpskyttar lemnade banhallen på väg till sina mödors och nöjens skådeplats i dag, Sanna hed, icke alls egde den glada min som man skulle kunnat önska. Det blet allt värre och värre, och klockan åtta på morgonen kunde man från öster till vester, från norr till söder icke skönja en fläck af azurhvalfvet. Det började regna smått, liksom hade Jupiter Pluvius velat tillkännagitva hvad som komma skulle. En och annan bland de talrika ska ror, som samlat sig dels på ångbåtsbron, dels vid jernvägen för att med ullhjelp al ångan begitva sig längt bort trån Göteborgs vackra, men på en midsommardag innerligt tråkiga gator och torg — tog vinken 1 akt och begal sig beskedligt hem igen. Men flertalet lyss.nade till ingen varning. En ofantlig mängd personer begaf sig med bantåget uppåt jernvägen och fick sedan ytterligare förstärkning vid de ötriga stationerna. De som dels i förgår med tvenne olika ångbåtar begälvo sig upp till Trollhättan och dels i går tärdades ull Marstrand och andra förlustelseställen vid eltven och i skärgården, voro legio, och de halva tyvärr alla haft att beklaga sig mm