Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

m anslag till denna institution, hvilket bevil-, ades, och vi sågo för ej länge sedan den komna till stånd under namnet Seminarium för vildandet af lärarinnor, Vid institutionens organiserande hade man den ogrannlagenheten itt i direktionen icke insätta en enda af dessa nän, som offrat krafter och tid åt företaget och bringat det till lif. En af dem fick dock inställning vid institutet såsom lärare och jensteman. I dagarne har emellertid en schism inträffat, och det berättas att den ifrågavarande läraren blifvit helt plötsligt afskedad, förmodligen till följd af påtryckningen af de engelskt-puritanska åsigter som med afseende på undervisningen senaste tiden förstått göra sig gällande inom Seminariet. Bland skälen som dessa puritanska åsigter afgifvit för afskedet lär äfven vara, att den ifrågavarande läraren är af judisk extraktion. Såsom bevis på den numera i läroverket rådande puritanismen omtalar man stadgandena: att eieverna aldrig få tala vid lärarne i annat än hvad som rör hvarje lärares föreläsningsämne, att de ej få inträda i lärorummen före bönen och ovillkorligt måste infinna sig på klockslaget, hvarföre flickorna måste stå i förstugan såsom en fårskock m. m. Det är fråga om huruvida ej Seminariet slutligen skall komma alt lida genom dylika föreskrifter och detta sätt att behandla lärare, ja, huruvida icke dylikt beteende är lika skadligt för dess framtid, som de nu pågående försöken att göra Seminariet till en ren lexläsningsanstalt. Man kan åtminstone ifrågasätta detta. En ofantlig menniskomassa böljade i går afton på Carl XIII:s torg, Gustaf Adolfs torg, Norrbro och så vidare uppåt Söder — det var ungefär som på 1:a Maj. Anledningen var att skarpskyttekåren samlades på förstnämnde torg kl. 10, för att rycka ut genom Skans-tull och att under natten ötva sälttjenst. Det var ett lif på torget så att det var lust och glädje deråt; det ena kompaniet uppmarscherade efter det andra, kommandoropen ljödo, adjutanterne kommo sprängande på sina hästar, trumman gick och hvarje kompani afmarscherade, åtföljdt af en massa menniskor. Efter hela styrkan kom trossen körande, här utgörande stora flackvagnar, med buteljkorgar, väl öfvertäckta pyramider med matvaror o. s. v. Vakten vid Gustaf Adolss torg gick igevär! för den raska truppen, och det hela tog sig förträffligt ut i den varma. litet skumma qvällen. Förmodligen har ni undrat något på en notis, som för några dagar sedan genomgick våra tidningar, nemligen att i Wien aflidit grefvinnan Woyna-Rydström. Saken är i korthet den, att gamle österrikiske ambassadören, grefve Woyna, kom att taga sig grefvinna från Stallmästaregården. Lovise Rydström får man ännu höra en och annan gubbe tala om med förtjusning, ett gladt minne från forna dagar. — En annan diplomatisk notis, som stått i våra tidningar, är, att legationssekreteraren Moreno y Palin aflidit. Denne var son till gamle spunske ministern Moreno y Landaburu, som gifte sig med en dotter ur slägten Palin här. Fru Moreno blef svagsint och lär lefva ännu i samma beklagansvärda tillstånd. Våra Concerts-promenades på Carl XTII:s torg äro naturligtvis lifligt besökta, och i dag hvimlade i den stora allcen, der läktaren omsider uppförts, en ofantlig menniskomassa. Mer hvilken värme och hvad damm sedan och hu snålt alla sofforna voro upptagna! Vid åsynen af alla dessa trötta vandrande kom jag att tänka på, hvilken affär man skulle kunn: göra genom att å la Paris hyra ut stolar fö! t. ex. 10 öre under konserten. Det vore be synnerligt om icke någon företagsam vaktmä