Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

formen hängande klocka häftigt ringa; glasdörrarne öppnades och alla menniskor rusade ut. — Och nu min goda Helena vill jag gå och se till att dina reseeffekter bli ordentligt inlagda, medan du tager dig plats och gör det beqvämt åt dig i kupen, yttrade Madame Sterndorf i det hon gick mot dörren till en första klass-vagn och tecknade åt en konduktör att öppna den för dem. Då der unga damen satt sig upp i vagnen, tagit på sig sina filtskor, utbytt hatten mot en hutva och framtagit de böcker hon fört med sig i nattsäcken, hade hennes kusin återkommit till vagnsdörren, sägande att hon ej behöfde vara det ringaste rädd, emedan konduktören sagt henne, att första klassvagnarne alltid voro lediga och att, som hon visste, en person skulle möta henne i Harburg för att föra henne till IIamburg. Samtalet afbröts nu tvärt derigenom att en af tjenstemännen hastigt tillslöt dörren. Madame Steindorf hade knappt tid att trycka sin kusins hand och bedja henne skrifva omedelbarligen då hon hunnit fram till resans mål. Den stora klockan ljöd ånyo, och utefter hela linien besvarade vaktarnes klockor signalen, underrättande dem att tåget till Frankturt nu asgick. Lokomotivet lät höra en genomträngande hvissling och började snysa, långsamt till en början, men derefter allt hastigare