Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

etruriska vaser, stodo framför dörrarne med mulåsnorna haltsofvande i sina skacklor. Tjensteflickorna stodo grupperade kring de ännu ej igenfrusna brunnarne, väntande på att i sin tur få hemta vatten, medan höga besynnerliga träbyttor snarlika pilkoger och burna liksom sådana, i hvilka de hemtade den kalla, våta bördan, stodo nedsatta rundt omkring på stenarno. Det grofva, gamla romerska tornet som utgör den enda återstående porten till den fordom betästade staden, passerades snart af de båda damerna och derifrån var det blott två eller tre minuters väg till sjelfva jernvägsstationen. Denna station var så lik alla andra, att det ej är nödvändigt beskrifva densamma. Vare nog att säga, det tjenstemännen alla buro förfärliga skägg eller mustascher och att restaurationsrummet var hett som en bakugn samt uppfyldt af en icke synnerligt angenäm lukt at glödheta jernkaminer och gammal tobaksrök. Här sutto gentlemän höljda i pelsar, pelsmössor, pelsstöslar och pelshandskar, så att de mera liknade eskimåer än innevånare i en tempererad zon, väntande på tränens afgång, rökande och drickande hett kaffe, till atmosferen var lika tjock som i en tvättstuga. Slutligen hörde man en utanför på platt