Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

—— — )ch äro väl menniskorna tacksamma för allsenna skönhet? Det vill jag visst icke föreka, men otacksamt förefaller det ändock att le ej mera uppmärksamma den. Gå ut på )jurgården en hvardagsafton, och ni skall sinna len ödslig jemförd t. ex. med söndagarne. Uan må ej säga att folket icke har tid, ty lär finnes, det kan jag försäkra, en osantlig! nängd menniskor, som ej hafva det minsta för ig, som i timmar kunna stå och vänta på nåon kunglig ståt och som ej önska bättre än ut kunna fördrifva tiden — men till Djurgårlen fara de icke, så vida de ej kunna der vänta sig en uppvisning i stort af dyrbara oiletter och tramtör allt visa sina egna. Denna ytterliga fåfänga, denna svaghet för toiletten, som gör att herrskapet X. vill vara lika grannt clädt som herrskapet Y, fastän Y:s är förmöret folk, gör att man hellre sitter hemma. Sådan är tonen här, och jag vågar tro att denna fåfänga är en af de förnämsta orsakerna till att folk så litet vårdar sig om att njuta at naturens skönheter. Lyxen i klädsel tyckes denna sommar ha tagit ännu ett steg framåt, åtminstone kan jag ej finna annat. Det är alltid behagligt att se väl klädda menniskor, men här får man bland fruntimren se exemplar, öfverdrifvet utstyrda ända till åtlöje, och häromdagen sågos på promenad två fruntimmer, den ena en liten separerad fru Z. som tillbringat vårsaisonen i Paris, så parisiskt extravagant, jag kan ej säga klädda, utan kostymerade, att visserligen folkskockning icke uppstod, men åtminstone s. k. stagnation, ty alla menniskor stannade och betraktade med förvåning den raffinerade utstyrseln. — Men nog för denna gång om natur och o-natur. I går, Lördag, afreste härifrån en vetenskaplig expedition, som blir af nytta för vetenskapen och är egnad att intressera allmänheten. Botanikern, professor N. J. Andersson anträdde nemligen då en resa till Lappmarken för att studera dess natur och särskilt dess Flora. Han har förut berest dessa trakter, särdeles Luleå-elfvarnes områden, och lär hafva för afsigt att gifva en sammanfattad bild af dessa nejders växtlif. Prof. Andersson har dels i Botaniska Notiser?, dels i andra skrifter, offentliggjort sina föregående iakttagelser i samma väg. Resan lär komma att utsträckas till Sulitelma vid Stora Luleåvattnet och ej långt från Saltens fjord i Norge. Prof. Andersson åttöljes at sin fru, en ganska skicklig målarinna, som med stor framgång kopierat Holms utmärkta vy at Qvickjock. Artisterna Wallander och Wahlberg lära samtidigt komma att besöka samma orter, och expeditionen torde uppgå till ett antal af tio personer. Hr Wallander har sedan förra året efter sina studier at Helsinglands natur målat herrliga taflor öfver densamma. — Docenten Widegren, den bekante ichtyologen, reser äfven i sommar till Norrbotten för att gifva behöfliga vetenskapliga upplysningar åt ett slags konferens, som skulle uppgöra bestämmelser om fiskrätten i Torne-elf. Öfver dessa så att säga okända trakter har löjtnant Widmark — son till landshöfdingen — efter afl. kaptenlöjtnant Petterssons höjdbestämningar upprättat en fullständig karta, den tillförlitligaste som finnes, och hvilken kommer att åtfölja det Petterssonska stora arbetet: Lappland, dess natur och folk. För några få år sedan stiftade några vetenskapsmän, varmt intressade för den qvinnliga bildningen i vårt land, en förening, hvars medlemmar, bestående af prof:ne Cederschiöld, Fock och Andersson, magistrarne Eneroth, Schuck, Siljeström m. tl., gratis föreläste för unga qvinnor som ämnade bli lärarinnor. De lyckades för företaget intressera flera inflytelserika personer, på riksdagen väcktes motion