Göteborgsposten – 14 juni 1864, sida 1

på detta sätt återgäldar jag min förbindelse till er. Hon gjorde med våld fri sin arm från det handgrepp med hvilket jag ville söka fasthålla henne och lemnade rum et. Jag försökte att komma ut på samma gång; men betjenten stötte mig tillbaka med en ed, och jag hörde dem låsa och regla dörren etter sig. Sålunda blef jag qvarlemnad i rummet med utsigten till en långsam förfärlig död. Jag Sppnade fönstret och ropade förgätves gång efter annan på hjelp. Ingen kunde höra mig utom dessa odjur. Slutligen sjönk jag ned på en stol och blef lugn af ren utmattning. Timmarne förflöto mycket långsamt. Jag satt och betraktade den vida springan mellan den illa inpassade dörren och tröskeln, hvarje ögonblick väntande att se det röda dunkla skenet af eld derigenom; men den grå dagningen smög sig in i rummet, och ännu såg jag intet tecken till den hotande eldsvådan Jag var oskadd; blott utmattad af brist på hvila, brist på föda och den rysliga väntan. Dagen blet allt klarare och ännu syntes intet tecken till eld. Jag började hoppas at luntan slocknat — att jag var räddad. Ack Jag bedrog mig deri. Huset hade långt för ut fattat eld, men den gamla, fuktiga trä