Göteborgsposten – 14 juni 1864, sida 1

— Utan tvifvel. Men som ni skulle kunna ångra det vill jag ej sätta er i frestelse. Hör på! Jag hatade er frän den tid ni vann min sons hjerta och för alltid gjorde honom olycklig; och jag svor, då jag hörde det ni förrådt honom, att han skulle bli hämnad. Jag gör det nu! Med de penningar ni gitvit oss skola Kate och jag följa honom i hans landsflykt. Vi skola få framgång der, hoppas jag. Hvad er beträffar, skall ni dröja qvar i detta rum. Man vet ej i staden att ni är här nu; man tror att ni afreste redan i går, och derföre är det ej troligt att någon kommer hitåt, och för öfrigt ha tå personer på senare tiden varit hitåt. Som det emellertid ej är några födoämnen i handkammaren och ni skulle kunna hungra ihjäl, skola vi lägga en hög med hyrvelspån i köket och sätta en långsamt brinnande lunta deri, så att vid den tid då vi äro i säkerhet långt härifrån, lågorna skola bli edra befriare och rädda er ur ert elände. Hon lät dervid höra ett förfärligt, hånande skratt. — Ah! ni vilja väl ej vara så grymma! utropade jag i dödsångest. Ni blott skrämmer mig! — Ni får, väl se! Farväl miss Morton