Göteborgsposten – 11 juni 1864, sida 1

Ä —ä!em AA— — sigten, äfvensom den trängsel som rådde, att många af de unga damerna icke kommo att röra sina små fötter till dans på hela aftonen. I allmänhet tycktes de inbjudna martissönerna icke vara så särdeles ifriga Terhsichores dyrkare, och ändå är dansen det enda tillfälle då en militär utan fruktan för klander kan få visa sin skicklighet uti att begagna benen. Förmodligen var det dock obekantskapen med flertalet af både damer och kavaljerer som kom dem att mera vara åskådare af än deltagare i den stimulerande förnöjelsen. Tillfölje af detta förhållande var det emellertid trångt om saligheten, hvarföre det med skäl torde kunna anses för en lycka att hos oss icke som på hr Brigham Youngs baler damerna till råga på olyckan begagna sitskjolar, ty hvem kan väl påstå att breda sitser på en så lysande och så talrikt besökt bal kunde vara på sin plats. Nu som alltid beundrade man H. M:ts eleganta och behagliga dans, vittnande om både manlig kraft och liffull smidighet, hvilka egenskaper särdeles framträda i den vackra Mazurkan, en dans, i hvilken säkerligen ingen svensk kan täfla med honom. Det är likväl eget att denna pittoreska och graciösa dans med sin lifliga rythm i allmänhet icke vunnit mera insteg inom sällskapslifvet, der man ännu i dag filar med den eviga, långtrådiga frangaisen, den skuttande polkan (ett upp och ett i minne!) och den vådliga mancgeartade galoppaden, mellan hvilka likväl en och annan vals gör etl angenämt och ljufligt afbrott. Det finnes ingen nation i Europa som valsar så behagligt som svenskarne; danskarne niga, fransmännen sprattla som en scarabiwus på en sektsnål och sjelfva tyskarne, hvilka dock ibland sig räkna de yppersta valskompositörerna, göra i valsen en mängd mer eller min dre fantastiska rörelser med extremiteterna. Deremot kan man väl svårligen få skåda en behagligare syn inom det förfinade sällskapslifvets verld än en af ungdom, skönhet och lefnadslust strålande tärna, som etter en sprittande musik bortförd i valsens yrande ringar, knappast vidrör dansalens gef med sina tåspetsar, uppehållen al en skicklig och kraftig dansörs arm. Ja, mången ungersven har helt lustigt och ledigt valsa tsig till både en vacker hustru och en vacker förmögenhet. Kl. 1 på 11 serverades souper i nedre Börs-salen. Tillfölje deraf att i början alla på en gång strömmade till, gjordes snart verkligt table rase, men efter några minuter var det, tack vare de outtröttliga värdarne, åter fullt upp med både mat och dryckesvaror af utmärkt beskaffenhet på de många borden. Redan kl. 12 slutade balen, tillsölje deraf att de kungliga gästerna så tidigt i går morse skulle atresa. hvadan sista numret på dansprogrammet, Tarockgalopp, inställdes. Under hela tiden som balen fortfor voro gatorna och trappstegen utanför Börsen uppfyllda af tolk, hvilka åtminstone ville se en liten skymt at herrligheten derinnanför. -Solen glimmar blank och trind, och den länge efterlängtade sommarsejouren tycks ha inträdt. Från alla håll och kanter tillströmma nu också badgäster, hvilka längta att insupa de upplifvande hafsvindarne och i de uppfriskande hafsbaden återvinna kroppsoch själshelsa. Hvarken i Marstrand eller Strömstad lärer för första terminen finnas ett enda litet krypin att tillgå, hvarken för goda ord eller penningar. I Thorsdags var tilloppet af resande, som vid middagstiden ville medfölja ångfartyget Uddevalla, så stort, att kaptenen såg sig nödsakad att anmoda de passagerare, som ej ämnade sig vidare än till Marstrand, att invänta ångfartygets med samma namn atgång på eftermiddagen. På tal om kommuSE —AHUE ARE BEAR