Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

sydvestra Ilelsinglands socknar, i och för utgilvandet af en ordbok öfver helsingespråket. DD AA St. Kopparbergs bergslag. Till juridiskt ombud för St. Kopparbergs bergslag har blitvit utsedd regementsanditören 8. PF. Falk i stället för borgmästaren E. M. Sundell, som från nämnde befattning afgått. om Krutexplosiou. I Skånska Posten, utgitven i Kristianstad, berättas d. 4 d:s: En af de vid Torsebro belägna krutqvarne exploderade sistl. Thorsdag kl. omkring 6 e. m. Någon menniska blet icke skadad och orsaken till olyckshändelsen är obekant. Nationalbeväpningen. I Eskilstuna Allehanda berättas den 4 d:s: Bruksförvaltaren J. A. Gyllenspetz hade till förlidne söndags eftermiddag utlyst sammanträde i sockenstugan med dem inom Kloster och Fors socknar, som voro hugade att bilda en trivillig skarpskytteförening. Man hade dervid tillfredsillelsen finna, att nationalbeväpningsideen slagit rot äfven häromkring på landsbygden. Löjtnant Lindhå på Hagby i Fors talade varmt för densamma; och resultatet blef, att nästan alla närvarande, eller 21 personer antecknade sig såsom aktiva och 5 såsom passiva eller betalande medlemmar; dock som i lskilstuna redan finnes skarpskyttoförening, som vunnit stadga, beslöts att Klostersoch Fors medlemmar skulle ansluta sig till densamma. K. M:t har, d. 24 sistl. Maj, törordnat nedannämnde att t. v. vara öfverbefälhafvare för följande frivilliga skarpskytteföreningar, nemligen: Underlöjtn. vid Lifregementets (irenadierkår P. A. Rönqvist, för Mariefreds; öfverstelöjtnanten G. W. Thavenius, för Malmköpings; underlöjtn. 0. YSsilandersköld, för Trelleborgs; s. d. sergeanten vid Kalmar reg. H. Björkman, för Åkerbo härads; samt löjtn. vid Westmanlands reg. F. A. W. Ehrensvärd. för Harbo sockens frivilliga skarpskytteförening. Gålva. Till Gefle kyrka har nyligen förärats en gåfva af 1,000 rdr af varsstimmermansenkan Anna Elisabeth Berglund. 800 rdr af gåfvan hafva användts till inköp af ett par siltverljusstakar för kyrkans räkning och resten kommer att blifva grundpenning för inköp at en orgel för goss-skolan i nämnde stad. Prosten Rietz Ordbok öfver svenska allmoge-språket anmäles på ett synnerligen smickrande sätt i Ilamburger-Correspondenten af professorn Firmenich-Richartz i Berlin. IIan säger: Den götisk-germaniska språkforskningens Nestor, allidne Jacob Grimm, som upplefde utgifvandet at de båda första delarna af detta verk, yttrade deröfver följande ord: Ett verk, som befordrar alla mina arbeten, är naturligtvis värdt ett lisligt deltagande. Det gör oss med ens umbärliga en mängd enskilta skrifter, som man har svårt att komma öfver. Det förfarande författaren at detta verk följt är värdt det största beröm. På lika erkännande sätt hafva redan andra betydande språkforskare yttrat sig, så att för oss blott återstår att fästa alla deras uppmärksamhet, hvilka i Tyskland sysselsätta sig med djupare studium at de götisk-germaniska språken, på denna ordbok, som i sjelfva verket står på den nuvarande språkforskningens höjdpunkt. Björnjagt. I tidningen Ilolsingen läses: Såginspektoren K. Seuderling i Lawia kapell sköt d. 20 sistl. Februari en stor björnhane, hvars kött vägde 21 lisp. och 3 skålp. samt huden färsk 2 lisp. 10 skälp. Björnen hade dagen förut blifvit träffad n i bringan af Scuderlings kula, men dog icke, och då -astonen nu bröt in, måste dess försöljande uppskjutas. d Följande dagen begaf sig S. jemte sågdrängen Kuusisto och bonden Nouka åter att söka upp nalle. Denne hade under natten förlorat mycket blod, men anträfl. fades ännu vid lif. S. affyrade nu mot björnen sin (bössa. och denne började söka komma undan, då Kuusisto äfven sköt på den och träffade den i sidan. Uörnen stannade och tvärt emot Seuderlings och Nouskas varning ilade Kuusisto nu till den och började sla den med bössan i hufvudet. Härunder fastnade Is) han i ett snår och föll omkull, då björnen fick hans ghogra lår i sitt gap och slet köttet från benet. Paran var stor, skotten voro utskjutna och ingen tid at ? ladda nya. S. och N. började med all makt slå björå nen i hufvudet med sina bössor, som derigenom ginge r, alldeles sönder, och björnen föll häraf omsider omkul a och man lyckades få drängens ben ur dess gap. Men alle var allt ännu vid lif. Man grep nu till stors r, med hvilka de turvis efter bästa förmåga slog 8björnen i hufvudet, utan att dock lyckas aflifva den tills man lyckades spetsa den ena stören och drifv den i nalles gap, hvaraf han omsider dog. h Från Falun skrifves d. 4 d:s: I de afs( under hela våren rådande torra samt särdele