Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

—C—2ä2k2k42c7772222 rB-r?AAAAAA0——2: ————— — ÄAmri! utropade Jean de France slämtande af rörelse. — Se så! mumlade Simson, skall du darra nu? Det är Elspy som utmanat henne. Jean de France teg. Lika två lejoninnor rusade de båda zigenerskorna mot hvarandra med dolkarne i händerna. Hvar och en af dem hade virat en sjal omkring sin venstra arm, såsom tjurfäktarne. De sammandrabbade ej genast, såsom man skulle kunnat tro. Såsom skickliga fäktare studerade de hvarandras rörelser och åtbörder, hållande veustra armen framför sig och den högra färdig att stöta till. Och liksom IIomeri hjeltar skymfade de hvarandra innan striden började: — Jag hatar dig, ser du, sade Elspy, emedan du velat döda min högtälskade Jean de France. — Och jag, svarade miss Ellen, jag hatar dig icke, jag föraktar dig! men jag behöfver din blödande kropp för att göra mig en piedestal deraf. Då hördes de båda uppgifva ett anskri, ett anskri af dödligt hat, och de två bittra fienderna bildade blott en enda fast grupp vridande och vändande sig. — Min Gud! min Gud! utropade Jean de France som ville rusa till Elspys bistånd, men en jernhand höll honom tillbaka. — Nej! nej! sado Simson, du kan ej träda emellan, IJean, du kan det icke, det skulle vara oärligt. I Oeh jätten höll Jean de France stilla på sin plats