Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

Miss Ellen tog ett steg mot zigenerskan. — Jag antager striden, sade hon. — Jag vill det icke, stunmade Jean de France. — Men Amri ålade honom tystnad och sade till Topsy: — Om denna qvinna har att beklaga sig öfver dig, eger hon rätt att begära ditt bortvisande ur stammen, om du ej samtycker att gifva henne den upprättelse hon fordrar. Topsy hade också en dolk i handen som hon dragit fram ur sin gördel. — Ja, upprepade hon med glidje, ja, jag antager striden, men på ett vilkor. — Tala, sade Amri. — Det är, att det blir en strid på lif och död, utan nåd och förbarmande, och att ingen får komma emellan. — Nej, nej, det är omöjligt! utropade Jean de France. lElspy ir ännu alltför svag. — Det är möjligt, om konungen vill det, sade Simson. Jean de France böjde hufvudet och teg. Amri betraktade länge hvar och en af dessa båda unga och sköna qvinnor som voro så lifvade af hat. Och under det han betraktade dem höllo alla zigenarne sina blickar fästade på honom, och tycktes med spändt intresse afvakta de ord som skulle komma öfver hans läppar. Slutligen yttrade Amri: -Jag tillåter striden på lif och död mellan Elspy och Topsy. De båda qvinnorna uppgåfvo ett glädjerop.