Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 1

En maskerad man insvept i en stor kappa och dole bakom ett eypressträd hade ej låtit minsta detalj af denne sorgliga ceremoni undfalla sin uppmärksamhet. Denne man såg efter hvarandra passera förbi, Lionel som snyftade Osmany med sänkt panna, och slutligen hans konglig hög. het prinson-regenten, vid hvilkens sida gick en ung hofman, den unge hertigen af Sommerset. — Har någonsin ers höghet, sade den unge hertigen, satt tro till ryktet att markis Roger Asburthon var son till en zigenerska. Prinsen svarade: — Jag vet ej om den ädle markis Roger Asburthon var zigenare, men hvad jag bestämdt kan säga är, att om rigenarne voro så ädla och så tappra, skulle jag när jag blir konung göra dem alla till adelsmän! — Det der, ers höghet, utbrast den maskerade mannen halfhögt, var ett ord som skall bringa lycka åt konung Georg den fjerde, och från denna dag är jag skyldig det fria England min sista blodsdroppe. När den maskerade mannen lemnade sin undangömda plats, var kyrkogården tom. Men vid ingången stodo tvenne män, hållande en ståtlig arabisk häst vid betslet. Denne häst var svart som natten. De båda männen knäböjde vördnadsfullt, höllo fram stigbygeln åt den maskerade mannen och sade: — Konung, dina undersåter vänta dina befallningar.