Göteborgsposten – 8 juni 1864, sida 1

Ligenarnes Konungk). Roman af Ponson du Terrail. — Hör på, utbrast Bolton i rörd ton, under det Roger återföll i sin dvala, jag vill göra en sista ansträngning för att rädda honom. Lemna mig ensam med honom, ty jag har behof af hela min sinnesnärvaro, af hela mitt mod. Han uttryckte sig i den ton af myndighet som vetenskapen förlänar och visade på dörren till ett angränsande rum. Lady Cecily tryckte sina feberheta läppar på Rogers bleka panna och kastade på Bolton en blick af tillgifvenhet. — om ni räddar honom, sade hon, skall jag natt och dag Bedja gud för er, doktor. — Och jag, sade Lionel, förnyar min ed att alltid vara den undergifne och vördnadsfulle brodren till min faders äldste son. Derefter gingo de båda ut med långsamma steg och under det tårarne strömmade från deras ögon. Bolton tillslöt dörren med försigtigheten och misstroendet hos en tjuf som ej vill bli störd. Han gick derpå tillbaka till sängen. Markisen hade rest sig upp i sin bidd; han hade ) Forts. fr. N:o 129. z