Göteborgsposten – 8 juni 1864, sida 1

banmarks styckning. (Efter The Spectator). Vinkar om den basis, på hvilken danska frågan slutligen skall blifva löst, gifvas från många håll, och lösningen är nedslående. Konferensen skall, såsom vi från början förutsagt. begagnas som ett medel att legalisera våldet och Danmark skall nu af Europa, lika väl som af Tyskland, beröfvas en stor del af dess besittningar. Den nya planen tyckes, för så vid! man kan se den af de otydliga och obestäm da vinkar, som man värdigas gifva det sjelf: styrda engelska folket — vinkar icke häll ten så begripliga som de despotiska monarkierna! tillåta upplysa Tyskland — vara a följande beskaffenhet: 1852 års fördrag anses upphäfdt af händelserna, eller, såsom preussarne säga, genom envisheten hos danskarne som då de blefvo rånade fortforo att vilja mot stå rånarne, och Holstein samt Slesvig skol: båda behandlas såsom provinser, hvilka af in vasionsmakterna blifvit eröfrade i öppen strid Detta skulle, enligt en vanlig politik, lemn: dem i eröfrarnes våld, men tyska förbundsda gen, som ej är i krig med Danmark, eger rät tigheter på Holstein, och allt sedan 1815 ha intet territorium, undantugandes Krakan, blit vit annexeradt af en stor stat, utan någon me eller mindre tydligt uttryckt europeisk kon sensus. Invasionsmakterna erkänna derför Europas rättighet att rösta i detta ärende, oci Europa, som vid konferensen representeras skall, säges det, tilldela tyska förbundet d båda provinserna. Detta skulle nära nog kom ma på ett ut med Danmarks utplånande så som suverän stat; men lyckligtvis eger de ett annat tyskt furstendöme på en grund, soi