Göteborgsposten – 6 juni 1864, sida 1

erhålla andel i nämnde bolags inkomster — såsom vederlag för hvad staten lemnat bolaget till kanaloch slussverkets utförande — väsentligen berodde på den första officiela granskningen af berörde räkenskaper, enär dessa utan tvifvel efter högst olika metod kunna uppgöras. Hvad sålunda af hr Nordström, temligen närgånget, blifvit antydt, hade bland annat till följd, att ständerna beslöto, det de revisorer som af regeringen utseddes, skulle ega rätt att antingen gemensamt med bolagets egna revisorer, eller särskildt, och utan gemenskap med dessa, anställa granskningen, hvilken, i atseende på tidslängden, icke skulle vara beroende af bolagsrevisorernas sysselsättning med sitt arbete. — Man antog såsom alldeles gifvet att hr Nordström, som redan bevisat sig hafva förvärfvat stor insigt i bolagets angelägenheter, nu skulle af regeringen till revisor utses; men så har icke skett. Dertill har förordnats sf. d. landshöfdingen baron Åkerhielm och brukspatron Uggla, mot hvilka det anmärkts att de för hela saken äro fullkomligt främmande, icke kända för hvad man kallar räkenskapskarlar, mycket humana, och dertill föga benägna för själsansträngande arbete. Regeringen har derigenom bevisat hr Schwan personligen en utmärkt artighet. Han ville tör intet pris i verlden ha hr Nordström till revisor. — Bolagets val till revisorer föll bland andra först på landssekreteraren Trägårdh och sedan på landshöfding Asker, begge hr Schwans intima vänner och begge delegare i bolaget, dock utan att der ega, annorlunda än pro forma och pro tempore, något enda lottbref. Men sådana har hr Schwan i öfverflöd. The English Swedish Bank har nu börjat sin verksamhet i större skala. Den har nu i dagarne beviljat kassa-kreditiver å ett sammanräknadt belopp af 3 millioner rdr rmt, och tros i höst, eller kanske redan i Augusti, kunna ytterligare bevilja en lika summa för samma ändamål. Vilkoren äro desamma som i Enskilda Banken. — Mellan dessa begge banker förefinnes dock en påfallande olikhet. Enskilda banken har låtit upptöra ett särskildt för ändamålet komfortabelt hus, med en stor, hög och ljus sal en trappa upp, för hela den dagliga affärsrörelsen. Den Svensk-Engelska banken har också förvärfvat sig ett stort hus, beläget vid Slottsbacken. Men i detta hus är källarvåningen, förr begagnad till magasiner samt försedd med brandfria korshvalf, nu inredd till den dagliga affärsrörelsen. Lokalen är trång, låg, dyster och mörk, belägen till en del under gatans nivå. Men — det är engelskt, komplett engelskt. Kontorslokalen är inredd med mycken enkelhet, men med alla upptänkliga försigtighetsmått mot obehöriga besök. Alla dörrarne äro af jern, utvändigt belagda med trä; fönsterhakarna af jern, tunga och tjocka. Inuti det gamla korshvalfvet är ett särskildt kassahvalf af eldfast tegel nu uppfördt; de begge halfdörrarne som leda dit äro af massift jern, 10 tum tjocka, och väga hvardera 7 skeppund; dörrkarmen, äfven af jern, väger 12 skeppund; dörrlåsarne, dyrkfria, väga hvardera 2 14. — men för kontrastens skull äro nycklarne de subtilaste man kan önska sig. Den celebra pianovirtuosen madame Johnson-Gräver, som hitkom för någon tid sedan, har skördat både lagrar och törnen; de förra på scenen, de senare bakom kulisserna. Hon obligerades att hitkomma, hon erhöll kontrakt att uppträda tre gånger, mot halfva inkomsten hvarje gång i honorar om publiken gouterade henne. Hon uppträdde en gång, hon applåderades förtvifladt af både kännare och icke kännare, och musikrecensenterna använde sina vackraste och lärdaste fraser till hennes