Göteborgsposten – 27 maj 1864, sida 1

—Kk—— B —rKhj— c— EDn-— dela dylika belöningar, der de vore påkallade. Ofverbefälhafvaren hade ej med allmänheten att skaffa eller med det sätt hvarpå personer uppfylla sina medborgerliga skyldigheter. Hr Blomstrand återtog sitt förslag för att inkomma med ett skriftligt sådant, hvarefter paragrafen godkändes. Paragraf 18, som innehåller föreskrifter om fönsters och gluggars tillslutande i hus som ligga i grannskapet af ett inom hvilket eldsvåda utbrutit, syntes hr Blomstrand icke tillräckligt framhålla nödvändigheten af attförekomma luftdrag i hus som stå i fara för elden. Hr B. framhöll och visade genom exempel huru mycket svårare elden har för att angripa ett hus till hvilket alla dörrar och tönster äro väl tillslutna; önskade derföre att föreskrift måtte gifvas, det icke blott fönster och gluggar, utan äfven spjell och, så mycket som möjligt vore, äfven dörrar vid eldsvådor hållas stängda. Hr Philipsson erinrade om svårigheten att vid dylika tillfällen efterfölja en dylik föreskrift, då icke ens den mindre stränga som paragrafen innehölle iakttages. Hr Hedlund medgat att isynnerhet vid bergning ofog i detta afseende bedrifves, hvarpå hr Philipsson erinrade att särskild bergningskår nu komme att inrättas, så att bättre ordning hädanefter nog blefve iakttagen. Paragrafen bifölls oförändrad. Paragraferna 19—23 antogos utan diskussion. Paragraf 24, som bestämde att plankor, bräder, virke och ved icke må i större mängd uppläggas under bar himmel i sjelfva staden utan blott i förstäderna, dock ej till större höjd än 30 fot, föranledde deremot en längre diskussion som inleddes af hr Renström, hvilken redan d. 14 Dec. 1863 föreslagit att dylika upplag måtte få läggas till en höjd af 35 fot, i st. f. såsom gamla brandordningen föreskref blott 20 tot. Hr Renström fann det vara föga vunnet med beredningens förslag och yrkade att höjden måtte bestämmas till minst 30 fot. Hr Blomstrand fann ingen fara i att upplägga brädstaplar till denna höjd, då dylika äro jemförelsevis lätta att släcka. Vigtigare voro att de lades på större afständ ifrån hvarandra. Då dylika upplag emellertid äro mycket eldfarliga föreslog tal. att sådana måtte förbjudas i de med trähus bebygda förstäderna. Hr Renström anmärkte att i sådant tall skulle man ej kunna begagna upplagsplatserna i Masthugget; hvarpå hr Blomstrand föreslog, att förbudet blott skulle gälla staden och Hagorna. Hr Wickman var af den åsigt att 30 fots höjd på plankstaplar, betäckniugen för desamma inberäknad, icke föranledde någon våda och erinrade för öfrigt att inga andra upplagsplatser än de i Masthugget funnes, ithy att de på Hisingen och Gunllbergsvass föreslagna ännu ej vore tillgängliga. — Beredningens förslag antogs derefter af stadsfullm. med den förändring, att höjden af upplagen fingo, betäckningen inberäknad, uppgå till 30 fot. Paragr. 26—49 godkändes derefter af stadsfullmäktige, hvarefter beslöts att stadfästelse å brandordningen skulle hos kgs befhde sökas. Behandlingen af styrelsens för Gullbergsvass yttrande, angående uthyrning af upplagsplatser å vassen, jemte styrelsens för Göteborgs Pudrettberednings-aktiebolags ansökan om upplåtelse af tomtplats å nämnde vass samt hrr Krigers och Ulrichs anhållan om upplätelse å 10 år af platser på Stadstjenareholmen, uppsköts till nästa sammanträde. Vid derefter företaget val af 5 ledamöter i särskild beredning för komiterades förslag angående reglering at Masthugget utsågos dertill: kapt. J. G. Richert med 30, hrr J. J. Dickson med 24, Alex. Keiller j:r med 16,