Göteborgsposten – 27 maj 1864, sida 1

— Ja. — och jag, svarade Roger med köld, skall försvara dem! Farväl ... Han helsade sir Robert Walden artigt och aflägsnade sig. Baropeten lade armarne i kors öfver bröstet och stod länge tankfull. — Denne man är oåtkomlig, mumlade han slutligen. Huru tvinga honom att förråda sig? Sanningen måste dock komma i dagen! bastarden måste lemna plats för den laglige sonen! Han började gå med stora steg i alleen. Plötsligt varseblef han doktor Bolton, som gick genom parken. Bolton gick med lutadt hufvud och tyckes ej märka sir Robert Walden. Baroneten gick emot honom: — God dag, doktor! sade han. Bolton helsade. — Kors! utbrast han, jag trodde er vara i Skotland, min bästa baronet. — Jag har nyss kommit derifrån svarade sir Robert, — Och redan i kungliga slottets omgifningar? Skulle ni ha blifvit hofman, sir Robert? — Nej, svarade baroneten, men jag går till konungen när jag behöfver hans rättvisa. — Skulle man då ha tillfogat er någon orättvisa? — Mig? Nej. — Hvem då, min bäste baronet? — En man, som länge ansetts vara död, men är vid fullt lif, svarade sir Robert.