Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 3

med de andra makterna; ratifikationerna derom äro endast utvexlade mellan Köpenhamn och Berlin, icke mellan Berlin och London eller Petersburg. Men äfven om londonerfördraget — hvilket vi på intet sätt vilja medgifva — haft för afsigt, att fastställa förpligtelser mellan oss och de neutrala makterna, skulle sådana dock bortfalla med sjelfva fördraget, så fort detta blifvit ogiltigt derigenom, att dess förutsättningar icke uppfyllts. Preussiska regeringen anser sig derföre, i öfverensstämmelse med förklaringen af d. 31 jan., alldeles löst från hvarje förpligtelse, som skulle knnna utletas af 1852 års londonerfördrag, samt anser sig berättigad att förhandla hvilken annan kombination som helst, alldeles oberoende af detta fördrag. Att en lösning af denna fråga, hvars europeiska betydelse den k. regeringen aldrig misskännt, nu försökes gemensamt med de andra stormakterna, följer af de politiska förhållandenas natur; det är endast detta naturliga förhållande, som preussiska regeringen erkänt i sin förklaring af d. 31 jan. 1864 (!?). Genom att efterkomma den engelska inbjudningen till konferensen har hon i handling vtsat sig redo att i förening med de andra makternaa uppsöka och diskutera medlen till frågans lösning; detta och intet annat kan vara konferensens uppgift. Bismarck. Från Breslau skrifves, att ledarne för såväl det konservativa som demokratiska partiet i Preussen hafva gemensamt sammankallat ett stort folkmöte under bar himmel, för att antaga en resolution, syftande på bifall till den Arnimska adressen, hvilken, enligt hvad förut nämndts, begär Slesvig och Holsteins anslutning till Preussen. I Jutland dels förberedas och dels cirkulera adresser till konung Christian, hvilka uppmana honom att ej ingå på en förlängning af den vapenhvila man vill påtvinga Danmark, utan tvärtom framhärda i sjelfständighetskriget, hvars uppoffringar jutländarne säga sig hellre vilja underkasta sig, än att vara undertryckta af en mot deras nationalitet fientlig makt. — Heder åt dem!