Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 3

kättegangsoch Polissaker. Från Stockholm. Thorsdagen den 3 sistlidne Mars hade snickaregesällen Svante Johansson någon stund på aftonen uppehållit sig på krogen uti huset n:o 54 vid Regeringsgatan. Johansson, som sedan förlidet års semmar visat tillgifvenhet för en å krogen anställd piga Anna Stina Jansdotter, hade vid jultiden afbrutit bekantskapen och sedermera, enligt Anna Stina Jansdotters uppgift, ej oftare besökt henne, än då Johansson ville med henne drifva gyckel. Häröfver hade Anna Stina bittert beklagat sig för sin matmoder, krogförestånderskan Persson, och ofta nnder tårar upprepat huru högt hon älskat sin trolöse fästman. Slutligen hade dock sorgen öfvergått till hat emot Johansson som den vållat, och särskildt hade Anna Stina uttryckt sin önskan att skada Johanssons påhafde rock, till hvars inköp Anna Stina ansåg sig hafva bidragit. Ehuru krogförestånderskan Persson, till hvars öron detta kommit, föreställt Anna Stina faran af sådana anslag, kunde hon dock ej deraf återhållas. Då Johansson ofvanberörde dag kl. 410 på aftonen bortgick från krogen, smög sig Anna Stina efter honom och upphann honom uti portgången till huset n:r 28 Brunnsgatan, dit Johansson ingått. Johansson, som icke märkt att han varit förföljd, hörde nu bakom sig någon med Anna Stinas röst utropa: ådet var bra att jag fick tag i dig, omedebart hvarefter Johansson kände en stickande smärta å bakre delen af halsen. Då Johansson hastigt vände sig om, befann han sig framför Anna Stina, som i Johanssons ansigte stänkte en del af innehållet i en medhasd butelj och derefter, bortkastande buteljen, hastigt sig aflägsnade. Omedelbart derefter hade Johansson. kännt en svår smärta i ansigtet och ena ögat samt slutligen, af plågorna öfverväldigad, nedfallit sanslös i portgången. Då Johansson under natten återfått sansen, hade han från portgången lyckats uppnå sin nära liggande boning, hvarifrån han sedermera blifvit afförd till serafimerlasarett, der han vårdats till d. 6 i denna månad. Anna Stina Jansdotter, upphofvet till detta lidande, blef imellertid i häkte inmanad. Vid häktningstillfället sökte hon att med en knif afhända sig lifvet, hvilket försök dock misslyckades. Vid den inför rådhusrättens 5:te afdelning i detta mål nyligen hållna ransakning inställde sig Johansson personligen. Denves ansigte, som före dådet varit af ett fördelaktigt utseende, var nu vanstäldt af de flera stora brännskador som nästan helt och hållet betäckte venstra delen deraf, hvarjemte venstra ögat blifvit icke obetydligt skadadt. Jansdotter erkände att hon, som sörjt öfver Johanssons mot henne visade köld, beslutit att förstöra dennes rock, till hvars inköp Jansdotter uppgaf sig hafva lånat Johansson penningar, dem Johansson sedermera ej skulle återbetalat. I sådan afsigt hade Jansdotter inköpt en butelj svafvelsyra, och då Johansson den ifrågavarande aftonen från krogen sig aflägsnat, hade Jansdotter, medtagande buteljen, efterföljt Johansson och, på sätt angifvet blifvet, stänkt en del af buteljens innehåll å Johansson. Jansdotters mening hade varit att endast förstöra rocken, ehuru af en olycklig slump någon del af svafvelsyran stänkt Johansson i ansigtet. För öfrigt hade Johansson mot Jansdotter uppfört sig opassande. Så t. ex. hade Johansson mer än en gång på ett kort afritat Jansdotter Åalldeles sådan hon varoch med ett under kortet skrifvit öknamn betecknat hvem som med bilden åsyftades, hvarjemte Johansson jemte flera andra karlar skrattat på Jansdotters bekostnad. Under förnekande att han mot Jansdotter någonsin uppfört sig mindre passande fordrade Johansson 150 rdr för förlorad arbetsförtjenst samt 50 rdr för sveda och värk, hvilka anspråk dock, såsom för högt uppdrifna, af Jansdotter bestredos. För utrönando om och huruvida de Johansson åbragta skador kunde för hans framrid medföra mehn, blef målot tih annan dag uppskjatet, hvaremellertid Jansdotter återfördes till häktet. (N. D. A.)