Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 1

har lemnat London utan permission och skall gifta sig med en äfventyrerska, om ej ers majestät förhindrar det. — Ah! utbrast konungen med ett uttryck af våmjelse i sitt ansigte. — Denna äfventyrerska, fortfor Roger, låter kalla sig miss Ellen Walden, men är i sjelfva verket dotter till denne man, hvars namn är Nathaniel. Närvaron af sir Robert Walden och denne Nathaniel i konungens kabinett låter mig förstå, att ers majestät utan tvifvel redan utdelat sina befallningar. — Ja, sade konungen, i det han böjde på hufvudet. — Om denne man då kan draga sig tillbaka, vill jag anhålla att ers majestät beviljar mig nägra minuters audiens i närvaro af sir Robert Walden. Baroneten rynkade ögonbrynen, ty han visste ej hvart markis Roger ville komma. Konungen gjorde ett tecken. Gardeskaptenen afläågsnade sig med juveleraren Nathaniel, och Roger och sir Robert Walden blefvo ensamma hos konungen. Georg den tredje, som sedan några månader började lida af ett hemlighetsfullt ondt, som slutligen skulle utveckla sig till svagsinthet, Georg den tredje, hvars lynne ofta var bittert, skulle visserligen ha blifvit otålig ötver Rogers långsamhet att förklara sig, om han ej för den unge och tappre öfversten hyst en nästan faderlig vänskap. — Låt höra, markis, sade ban med godhet, hvad är det fråga om? — Den nyhet ers majestät nu får höra skall utan tvifvel mycket förvåna ers majestät, men sir Robert Wal