Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 1

Gardeskaptenen bugade sig. Men i samma ögonblick sir Robert Walden skulle gå, inträdde en ny porsonlighet i konungens kabinett. Det var markis Roger Asburthon, hvilken i sin egenskap af öfverste för dragonerna hade tillträde till smårummen, utan att behöfva passera genom de stora förmaken. Roger syntes ej förvånad öfver zigenaren Nathaniels närvaro. Sir Robert Walden deremot darrade vid äsynen af den unge öfversten. Roger helsade honom med handen. — Ers majestät, sade han till konungen, mina dragoner äro på vakt i slottet i dag, och jag kommer för att få den lösen ers majestät hvarje dag vardigas utdela. Konungen gjorde ett tecken som ville säga: vänta tills vi blifva ensamma. På samma gang tog sir Robert Walden ett steg mot dörren. Men Roger hejdade honom med en åtbörd och yttrade, alltid vänd till konungen: — Jag är lycklig öfver att träffa sir Robert Walden hos ers majestät. Baroneten gjorde en lätt bugning. — Ty, fortfor Roger, jag vill bönfalla att ers majestät beviljar mig ett samtal rörande saker som, jag vågar hoppas det, ej skola vara likgiltiga för den ädle baroneten. — Tala, markis, sade konungen. — Ers majestät, återtog Roger, en officer vid mitt regemente, kapten Lionel, hvars beskyddare jag tror sir Robert Walden är ... Sir Robert bugade sig. — Har gjort sig saker till en svår förseelse. Han