Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 1

— Ers majestät, sade sir Robert Walden för att genast betaga konungen den förvåning som uttryckte sig i hans ansigte, då han såg denna underliga personnage intränga ända till hans person, ers majestät, sedan de gamla saxiska konungarnes och till ers majestäts tid, ha det fria Englands suveräner aldrig föraktat att personligen skipa rättvisa. — Det är sannt, sade konungen. — Ers majestät, fortfor sir Robert Walden ödmjukt, den man ni här ser darrande under ers majestäts herrskareblick är en olycklig fader, som förnekas af sin dotter och som kommer för att bönfalla att ers majestät låter gifva honom sitt barn tillbaka. Derpå förklarade sir Robert Walden med fullkomlig sjelfbeherrskning och i det han med utomordentlig skicklighet halkade öfver vissa omständigheter, han förklarade, säga vi, för den uppmärksamme konungen huru miss Ellens namn var Topsy och huru hon var Nathaniels dotter. Baroneten visste att på ett skickligt sätt rättfärdiga sig för att ha öfvergifvit sin adoptivdotter, i det han yppade de dåliga instinkter hon visat. Konung Georg fann Nathaniels reklamation så billig, att han lät kalla sin gardeskapten och sade till honom, i det han visade på juveleraren: — Ni skall följa denne man, ni skall i konungens namn bemäktiga er hans dotter och föra henne i sin faders hus. Om hon ihärdigt förnekar sig vara denne mans dotter, skall ni säga henne, att sir Robert Walden bevisat motsatsen.