Göteborgsposten – 20 maj 1864, sida 1

— Krilket straff förtjenar denna qvinna? frågade han denne. — Doden! svarade mannen. Miss Ellen utstötte ett nytt skri. Jean de France gjorde hvar och en af zigenarne sam: ma fråga. Aderton röstade för döden. Blott sex iakttogo tystnad. Dessa voro utan trifvel unga, och den unga flickans underbara skönhet hade rört ålder! ... förbarmande! ... Utropen af denna så unga och sköna flicka rörde domrarne, och några röster upprepade ordet nad. Men Jean de France reste sig och bjöd tystnad! — Miss Ellen, sade han, du kan välja: förlora din skönhet och lefva, eller dö! — Oh! nej! sade hon, hellre döden!... döda mig! döda mig!... — Nej. Du skall lefva och du skall till ditt straff förblifva skön! sade en röst från ingången till grottan, en röst befallande och aktningsbjudande som en herrskares. En maskerad liksom zigenarne och klädd som de närmade sig hastigt i det han uttalade lösen: Natten är mörk ! Jean de France reste sig häftigt och utropade: — Äro vi då förrådda? Hvem är denne man? Men den nykomne gick ända fram till honom, lade dem. — — Dö! dö! utropade miss kllen, dö vid tjugo års en hand på hans axel och yttrade till honom, i låg ton: I