Göteborgsposten – 20 maj 1864, sida 1

— mL—rä — — rustade några af dessa Pikendampfschisse mit Stossnadel-. Emellertid visade det sig snart att det blott var följande skepp vi hade framför 0ss, nemligen: -Schwarzenberg? 50 kanoner, kapt. Tegetthoff, Radetzky 31 kan. kapt. Jeremias.Adler6 kan. kapt. kKlatt samt -Basilisk och litz på hvardera 2 kanoner. De hollo icke linien sa bra som vi och deri låg vår största fördel, ty våra motståndare hade starkare maskiner och kraftigare artilleri. Kanonantalet var deremot ungefär lika, då fienden hade 55 kanoner på hvarje lag och vi 51. Då vi nu höllo ned emot dem vände vi litet mot babord och fingo dem genom denna svängning genast afskurna från Elben. KI. 2 passerade linierna med 10 engelska mils fart hvarandra, skepp för skepp på inemot 2.000 alnars asstand. Första skottet aflossades från Schwarzenberg och dervid blef kadettunderofsicern Tramp härdt särad; det var den ende officer på våra tre skepp som blef skadad. Snart blef elden liflig på ömse sidor. Kulor, spetsgranater och shrapnells foro hvinande och hvisslande genom luften. En hög vattenpelare visade hvarest en kula slog ned och åter studsade upp igen dansande fram emot oss. Vårt folk var makalöst; de laddade och afsköto kanonerna som vid en exercis och det visade sig snart, huru öfverlägsna vi voro fienden i serveringen af vårt mindre goda ariilleri. Emellertid blef det snart hetare, blodet började flyta, granaterna bragte oss sina dödsbringande helsningar. Sedan linierna passerat hvarandra veko österrikarne upp mot oss, troligtvis för att afskära Heimdal, som var efterst i vår linie. Men som våra skepp slöto sig tätt tillsammans misslyckades detta, hvaremot vi fingo tillfälle att beskjuta österrikarne långskepps, och då vi hade sparat på vår eld till detta ögonblick, så regnade nu kulorna ned öfver dem. De vände nu åter upp långsutmed vår linie medan vi gjorde en half vändning ned emot dem. Först Heimdal och derefter Jylland fingo nu hvardera ett glatt lag af dem, hvarefter Niels Juel upptog kampen med Schwarzenberg, Jylland med -Radetzky och Heimdal med de tre preussiska skeppen. Linierna höllo således samma väg. Plötsligt började Schwarzenberg att ryka — det var eld i hans förresning. En granat bade troligen fäst sig i hans märssegel, sprungit derstädes och antåndt, hvarefter elden utbredt sig öfver hela rån och märsen. Lustigt flammade elden från fockrån och började äfven fatta i sjelfva förskeppet, då fregatten vände af ned åt Helgoland för att flykta till dess farvatten. Han fick ett hurra från vårt folk med sig på färden; likväl hade han ej ännu fått nog, ty då han flydde måste han vända akterspegeln emot oss. Vi sköto då alla efter honom, och han blef derigenom än värre tilltygad. Då nu Schwarzenberg tog till fötterna, tyckte preussarne att icke heller de behöfde dröja längre, och skyndade i oordning, undan oaktadt Heimdal var den ende som bevärdigat dem med någon liten uppmärksamhet. Radetzky var deremot, som man kunde se, ingen preussare. Han skyndade vackert fram för att betäcka sin kamrats flykt och höll sig en stund med bredsidan emot oss. En ypperlig manöver med vår linie tvang emellertid äfven honom att fly. Kl. 4 var fienden slagen och skyndade i oordentlig flykt in mot Helgoland, hvilket dessvärre låg alltför nära till hands. Vi behöllo valplatsen och lågo här öfver en timma färdiga will att åter upptaga striden, men till något sådant visade fienden ingen lust. Vi hörde också scnare, att Schwarzenberg bränt på ett par ställen nere i skrofvet och måste hållas uppe på pumparne, alldenstund den hade många grundskott. Förvirringen måste ha varit mycket stor ombord hos osterrikarne. Kl. half 5 föll hans förresning. Fregatten -Aurora?, som legat vid Helgoland och varit vittne till striden, gick rundtomkring österrikarne för att rätt taga dem i ögonsigte. Affären hade varit het och kostat blod. Niels Juel hade 3 döda och 5 svårt sårade, Jylland 12 döda och å svårt sårade, Heimdalsförlust var deremot så godt som ingen. Åtskilliga skott hade träffat i skrof och resning på alla tre skeppen, men i förhållande till resultatet hade de lidit blott obetydligt. Osterrikarne hade deremot enligt uppgifter af fiskare på Helgoland minst 200 döde och sårade. Deras skepp hade lidit betydligt. Man kan hoppas att icke heller preussarne gått fria, trots deras redliga sträfvan att komma så litet med som möjligt. Då det icke såg ut som om fienden skulle ha lust att börja striden på nytt och då vi visat honom att han ej, såsom han antagit, kan med lika styrka obetingadt anses som herre i Nordsjön, höllo vi mot aftonen upp på Smaldyb, utgångspunkten för vår affär. På morgonen kom en båt från Helgoland med bref till kommendören, hvarefter vi satt ekursen norrut, upp till Christianssand, dit vi på onsdag middag anlände. Här fingo vi veta att vapenstilleståndet just blifvit afslutadt d. 9:de. Våra sarade blefvo bragta i land och mottagna med utomordentligt deltagande och sympati. Pa fredags eftermiddag singo de döde en högtidlig begrafning. Kistorna nedsattes i barkassen under minutskott och voro ombundna med Dannebrogsflaggor och kransar. En utvald afdelning af hvart skepps manskap och underofficerare följde först, derefter officerarne med eskaderchelen i spetsen och