Göteborgsposten – 19 maj 1864, sida 1

böja detta besynnerliga förslag. Beherrskad af sin lidelse för de la Pommerais, hvilken känsla nu var desto starkare som han var gift, tänkte hon ej på huru oredligt det föreslagna beteendet var, utan öfverlemnade sig blindvis åt hans ledning. De la Pommerais ville dock ej sjelf visa sig i affären, utan hänvisade henne till en mäklare vid namn Smidt, som för hennes räkning med åtta assuransbolag afslöt lifförsåkringen mot en premie om 18,890 tres pr år. De la Pommerais lemnade, enligt sitt löfte, den törsta assuranspremien till Smidt, hvilken inbetalde densammn. Knappt voro policerna lemnade fru de Pauw i handen, förrän hennes älskare riktade alla sina tankar på frågan huru han bäst skulle försäkra sig om den beräknade vinsten af företaget. Han började med att förmå fru de Pauw att öfverlåta lifförsäkringspolicerna på honom och gifva erkännande af att hon utaf honom emottagit de deri uppgifna summorna. Han begaf sig dessutom, för att vara riktigt säker, till en advokat, uppgaf för denne att fru de Pauw vore skyldig honom betydliga summor, som tillsammans uppgingo till omkr. 100,000 fres och hvilka hon ej kunde betala. Hon hade derföre uppdragit åt honom, att taga en försäkring för denna summa på hennes lif. Han skulle betala premierna och vid hennes död lyfta den ifrågavarande summan. Han bad derföre advokaten att uppsätta ett dokument som gjorde denna öfverenskommelse fullt laglig. Meningen härmed var blott att erhålla en modell för öfverlåtande af de öfriga policerna. Ett sådant öfverlåtande skedde äfven, ithy att fru de Pauw den 30 Augusti förl. år tecknade sitt namn under ett dylikt dokument, hvilket var alldeles likt det af advokaten uppsatta, utom att summan 550,000 fres der figurerade i st. f. 100,000 fres. För att ytterligare göra sig säker på sin sak, lät han enkan de Pauw dessutom gifva sig ett testamente, i hvilket hon ytterligare förklarade, att hon till honom öfverlemnade sin egendom, assuranspolicerna deri inbegripna. Hon gick så långt, att hon i testamentet insatte de la Pommerais som sin ende arfvinge och åt honom öfverlät tillochmed nyttjanderätten af den åt hennes barn förbehållna delen af förmögenheten, utan att han för densamma behöfde aflägga den ringaste räkenskap. Och likväl var det en sina barn för öfrigt tillgifven moder, som begick en sådan handling till förmån för en person, hvilken stod beredd att så snart hans planer hunnit mogna, belöna hennes hängifvenhet med att taga hennes lif! Redan i Juni månad, eller vid samma tid som de la Pommerais återknöt sin förbindelse med fru de Pauw, hade han köpt tre grammer digitalin. Han visste mycket väl att detta gift ej efterlemnar några spår; men det var vigtigt för honom att på något sätt förklara de uppkastningar, som giftet alltid förorsakar. Af denna anledning erinrade han, så snart han var i besittning af testamentet, sitt offer om att hon, för att erhålla återkallandet af assuranskontraktet och i stället få den omtalta lifstidsräntan, borde låtsa att vara sjuk. Hon skyndade att följa hans råd, och lå i September månad en fönsterram händelsevis med stort buller föll utför en trappa, som edde till hennes våning, föregaf hon sig ha sjort ett svårt fall. Läkare tillkallades, och lessa, troende på hennes ord, skrefvo recept vå recept, hvilka hon dock väl aktade sig att ölja. Ända tills i November månad fortsatte ankan de Pauw klagomålen öfver sin sjuk