Göteborgsposten – 13 maj 1864, sida 1

inskränkning bestämdes äfven för aftonen näs före Sönoch Helgedag. Hr Fleetwood instämde i hr Bergers yttrande, me; fann deremot hr Hedlunds anförande särdeles besyn nerligt. Skulle man utgå från sådana principer skull man aldrig kunna åstadkomma några förbättringar Barnauppfostran och bättre bostäder skulle icke full komligt kunna borttaga superiet, nej, dertill fordras åt man borttager förderfvet ur menniskohjertat. Hrr Hed lund och Francke hade sagt att den föreslagna in skränkning skulle uppmuntra hemsuperiet, men tal kunde till hr Bergers exempel lägga ännu ett anna från Södra Grundsund, der välmågan stigit med bränvi nets borttagande. Röstade för komiterades förslag, mer biträdde äfven reservationen hvad angitk inskränkn in. gen på helgdagsasmarne. D:r Dickson kunde icke biträda komiterades för slag. Tal. hyste icke den macchiavellistiska åsigten catt ändamålet helgar medlen. Instämde med hr Hed. lund, enär hån ansåg att det föreslagna botemedlet vore otillräckligt. En dålig lag är den som uppmuntrar till laglöshet. Skall man tvingas att göra det goda, gör man det ogerna. Biträdde deremot reservationen, dock med yrkande att inskränkningen bör vara lika för alla och ätt krogarne och restaurafionerna böra hällas öppna och stängas på samma tid. Hr Reuterskiöld påpekade att reservanterna härvid endast följt hvad bränvinsförordningen i detta fåll stadgar, dock med inskränkande i båda sallen af en timma om aftnarne. Hvad beträffade inskränkningen på helgdagsastnarne, hade man icke trott sig kunna framställa detta som ett förslag utan endast som ett önskningsmål. Hvad angick krogarnes totala stängning om söndagarne skulle man derigenom endast rikta de 26 traktörer som ega rättighet att äfven utskänka bränvin, men deremot erlägga betydligt mindre skatt . krögarne. Hr Philipsson instämde med hr Hedlund och ville betrakta frågan ur praktisk synpunkt. Trodde att om efterlefvandet af de föreskrifter, hvilka bränvinsförordningen på flera ställen lemnar, bl. a. i 29 , der det beter Latt bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, af dem det vederbör behörigen och noggrannt öfvervakades, detta skulle verka mycket godt. Hr Berger hade omnämnt ett mindre samhälle, Marstrand, der inskränkning i bränvinsutskänkning egde rum. Hvar och en sot besökt stället visste likväl, att man der kunde sitta på Alphyddan och dricka sin punsch hela söndågen öfver. Och likväl vore dryckenskapen ringa. Detta emedan der funnes ett bränvinsutskänkningsbolag, som hölle ordning på krogarne. Sådant kunde lättare åstadkommas i små samhällen. — Man borde äfven taga i betraktande det stora missnöje som ett dylikt. beslut som det ifrågavarande skulle framkalla inom allmänheten, ett missnöje som vore berättigadt, då man 8j kunde betrakta saken på annat sätt än som ett experiment. För öfrigt eger redan genom gällande författningar inskränkning rum i söndagsutskänkningen. Såsom d:r Wieselgren i sitt andragande framhållit kunde man nemligen blott på grund deraf att författningen söreskrifver, det utskänkning ej får ega rum under gudstjensten, förbjuda den hela söndagen ända till kl. 18 på aftonen, oberäknadt timman emellan kl. 1 och 2, alldenstund gudstjenst hölles på de öfriga tidernå. Emellertid tillhörde det icke stadsfullmäktige att bestämma tiderna för utskänkningen, utan detta vore en sak om hvilken magistraten och kgs befhde egde att förordna. Dessa myndigheter ega enligt författningarne tillräcklig makt, att göra öfriga restriktiva älgärder öfverflödiga. Hölles, enligt af d:r Wieselgren föreslagna tillämpning af förfatiningarne, krogarne stängda under största delen af söndagarne, skulle det j på qvallen bli så farligt med superiet, enär folk som hela dagen förut saknat spirituosa sedermera på äsftonen ej så gerna öfverlasta sig. Hvad åter angick örslaget att utskänkningsställen på aftnarne före sönoch helgdagar skulle stängas tidigare än vanligt, anåg tal. att en bestämmelse häraf låge alldeles utom tadsfullmäktiges befogenhet, utan sådant tillkommer itteslutande polismyndigheterna. — Tal. förordade lutligen på grund af hvad som förekommit, att stadsullmäktige borde i skrifvelse till magistraten anhållå, tt noggrann uppsigt måtte hållas deröfver att bräninsförordningen noggrannt efterlefves, särskildt med fseende fästadt vid förbudet af utskänkning till öfverastade personer. Bristande utrymme för dagen nödgar oss tt här afbryta redogörelsen för den vidare iskussionen i ämnet, hvilken vi skola medela i morgon. Vi inskränka oss till att här tergifva hvad som i enlighet med hr Philipsons nyssnämnda förslag blef stadsfullmäkties beslut, neml: vatt stadsfullmäktige skulle på grund af 8 S bränvinsförordningen af 18 Dec. 1863 os magistraten anhålla, det poliskammaren jåtte hålla noggrann tillsyn öfver efterlefnaen af förordningen i dess helhet och sär— — ssisrcga ——