Göteborgsposten – 13 maj 1864, sida 1

1— — ———— I — Ni gör mycket orätt, Topsy. Men miss Ellen hade redan kastat en kappa öfver sina skuldror. — Äro mina fångvaktare der? frågade hon leende. — Ja. — Ledsaga mig då. Hon visste att med en åtbörd full af koketteri tvinga honom att erbjuda henne sin arm. Sir Robert Waldens pupill steg förd af kaptenen upp på däck. Hon såg två män klädda i svart och med masker öfver ansigtet. — Der äro de, sade kaptenen. Hennes läppar krusades af ett spefullt leende. — Hyad skola maskerna tjena till? frågade hon. Vet jag ej med hvem jag har att göra? De båda männen yttrade ej ett ord och förblefvo orörliga. — Hvar är båten? frågade hon kaptenen. — Skeppsbåten skall sätta er i land tillika med dem, — Ah! jag kommer då ej att återvända till London öfver Thamesfloden? — Jag vet icke. Kaptenen tillade i rörd ton: — Topsy, ännu en gång bönfaller jag, blif qvar ombord. — Nej, nej, sade hon i det hon tog ett steg mot de maskerade männen. — Då, sade han med en suck, må ert öde gå i fullbordan! adjö!