Göteborgsposten – 13 maj 1864, sida 1

mycket att förebrå sig. Kyrkan derigenom att upp fostran i religiöst hänseende vore felaktig, en utanlexa. Samhället har icke heller tagit den vård om det yngre uppväxande slagte af de fattigare klasser na, som den borde, oaktadt i vår tid en bättre riktning dock inträdt. Dåliga bostäder och dålig föda alstra äfven böjelse för superiet. Tal. hade hört om. talas att en supare som någon tid upphört med sin last känt ett sådant oafvisligt behof derefter, ja, lidi sådana fysiska qval, att dermed icke de ens kunne jemforas, som alstras af den rysligaste hunger. Icke heller har man sörjt för tillgång på verkliga folknöjen. Den satsen vore icke att förakta, som påstår, att den verkligt glada menniskan är god. Den goda stämningen hos menniskan är alltid den bästa, men eudsnädligheten kan aldrig vara behaglig, hvarken för Gud eller menniskor. I våra dagar har hos oss den uppvuxne arbetaren icke tillgång till några andra nöjen, än dem som erbjudas på krögen. Tal. trodde med ett ord, att anledningarne voro så djupa, att det af komiterade föreslagna botemedlet vore för svagt. Hvad som i betydlig mån skulle bidraga till undanrödjandet af mången oordning vore en väckelse till allvarligare tillsyn å offentliga ställen, då kunde t. ex. icke några sådana uppträden som de beskrifna å nykterhetsvärdshusen förefalla. Tal. instämde deremot i den af hrr Melin och Reuterskiöld afgifna reservation, särskilt hvad angår inskrånkningstidens bestämmande äsven å aftnarne före sönoch helgdagar. Hr Berger röstade for att ätgärder mätte vidtagas för inskränkning af bränvinsutskankning å sön-och helgdagar. Trodde att man hår icke vore församlad för att uppspåra orsaken eller roten till det onda, utan för att förebygga det. Utskänkning af bränvin är, liksom försäljning i kommercielt hänseende, ett merkantilt göra. Utminutering af bränvin på sådana dagar är lika onödig som försäljning af cigarrer okh andra lyxartiklar. Hr Hedlund har velat undanskjuta frågan, men ingen Kan vinna en batalj utan att våga sig in i slagtningen. Kan man endast vinna någon erfarenhet är det tillräckligt. Den förre tal. hade yttrat att genom de föreslagna åtgärderna hemsuperiet skulle florera, men tal. kunde anföra ett litet samhälle, Marstrand, der genom en sådan inskränkning tvärtom arbetsklassen hade fått en högre ståndpunkt och ett bättre åf arbetarne sjelfva erkändt förhållande inträdt. Det var väl icke jemförligt med Göteborg i antal invånare, men väl förut i antal laster. Måtte man icke af fruktan att man möjligen skulle kunna misstaga sig, låta sig afhållas från att söka vinna den önskvärda erfarenheten. Röstade för förbud mot all utskänkning under sönoch helgdagar, men icke för krogarnes absoluta stängning. Hr Francke förmodade att hr Fleetwooda förslag gick ut på såväl iakttagande af sabbatens helgd, som arbetsklassens moraliska förbättring och materiela välbefinnande. Huru ett sådant förslag dock kan verka raka motsatsen, kunde man finna af Fässbergs församling, der all utskänkning både på söndagar och söcknedagar är förbjuden. Det skulle väl sålunda tyckas som detta borde vära ett verkligt mönstersamhälle. Så vore dock olyckligtvis icke fallet. Hvar och en kan lätt finna, huru sabbatens helgd dermed ökats, då han på lördagsaftnarne möter de talrika hopar, hvilka invandra vill staden för att inköpa bränvin och med tillhjelp deraf tillbringa söndagarne under hemsuperiets bedröfliga orgier. Hade sjelf ofta vid besök i sina arbetares boningar om söndagarne funnit 7—8 församlade omkring bränvinskruset. Så mycket hade förbudet för hela veckan verkat, hvad skulle man då vinna med förbud under en enda dag. Snperiet utrotas icke med förbud. Nej, må man fördyra bränvinet och se till att de fattigas barn få en bättre uppfostran. Röstade mot antagande af hr Fleetwoods förslag, men tillstyrkte på det lifligaste den föreslagna inskränkningen på aftnarne före sönoch helgdagar. Hr Blomstrand ville att man skulle försöka att vinna något äfven om män icke kunde hoppas att vinna allt, och yrkade en så fullständig inskränkning som möjligt. Invände mot hr Hedlund att en plåserlapp på ett sår ofta kan göra ganska mycken nytta, ifven om det onda icke helt och hållet kan häfdas. Instämde både i hr Fleetwoods förslag och den ofvan intydda reservationen, hvilken i sin helhet lyder säunda: ö sÅ Sönoch Helgedagar må kroglägennet icke hållas öppen andra tider än: från kl. ) till 10 f. m. från kl. 1 till 3 eft. m, samt på aftonen från kl. 6 till 9 under tiden från len 1 Maj till den 1 Augusti, samt från kl. 5 till 8 öfriga delarne af året; samt annat itskänkningsställe från kl. 9 till 10 f. m., rån kl. 1 till 4 eft. m., samt på aftonen från 1. 6 till 11. Oaktadt frågan, hvaröfver Beredningen jar att sig yttra, är inskränkt till Sönoch lelgedagar, torde det dock tillåtas oss yttra, tt det vore önskvärdt att förenämnde tids