Göteborgsposten – 12 maj 1864, sida 1

boställets hus och jord, och skulle de öfriga delarne af roten eller rusthället gifva stamhemmanet en billig ersättning för det onus, som på detta sätt förorsakades dessa hemman.) Som det, enligt de ursprungliga kontrakten med landets allmoge, ej var de skattskyldige ålagdt att upplåta mer än omkring VY, tunnlands vidd härtill, var denna pålaga till en början ej så tryckande, men då under tidernas lopp lefnadskostnaderna stegrades, och soldaten ej kunde vara nöjd härmed, utan ett vida större utmål jord så amåningom afsöndrades från stamhommanen, har detta onus blifvit, snart sagdt, olidligt, synnerligen som den ersättning, hvilken tillerkännes stamroten, är så godt som ingen. Genom kongl. brefvet till krigskollegium af den 28 Okt. 1817 kunna nemligen hjelprotarne ej tillförbindas störi e ersättning till stamroten än att samfält, i mån at deras andel i knekthållet, erlägga 10 2 kappl. kronotionde. Hvilken ersättning detta blir för stamroten, är lätt att inse, om man besinnar, att sådana finnas, som vid laga skitten fått sig ålagdt att till soldatstommen låta utlägga tolf, säger 12, tunnland. Soldattorpet må blott före skiftet haft t. ex. 2 tunnlands boställsjord af den inom skifteslaget 1-gradiga jorden, så erhålles en sådan areal som den ofvannämnda, ifall vid skiftets planläggning torpet skulle blifva utlagdt på någon plats med 6-gradig jord. Om man nu besinnar, att hemman finnas med ej mer än 80 å 90 tunnland inrösningsjord, ja, derunder, så är lätt att inse, hvilken känbar förlust som tillfogas ett sådant hemman — och för den sålunda tillfogade förlusten tår egaren söka sin ersättning med en jordlega at 1023 kps kronotionde! Före skiftesverkets införande var lösningssättet medelst jordtorp, äfven af en större areal, mindre betungande, ty soldattorpens husplatser utsynades vanligtvis på skifteslagets rå eller gemensamma mark. Sjelfva boställsjorden åter, af några kapplands utrymme, erhöll soldaten oftast skiftesvis, än på det ena än på det andra sättet, utat alla de till roteller rusthållet hörande hemman, och såledez ej ensamt af stamroten. Efter de laga skiftenas införande hafva förhållandena undergått en väsentlig förändring. Jordvärdet har fördubblats, och blir naturligtvis mistningen af en mindre eller större areal så mycket känbarare som denna numera måste träffa stamroten ensam. Soldatstommen skall nemligen, både till egor och hus, hafva sitt läge på dennas egor och får, i stöd af kgl. brefvet af d. 30 November 1820, jemfördt med kgl. stadgan för skiftesverket af d. 4 Maj 1827, ej derifrån förflyttas. Härför erhåller stamroten, som vi nyss nämnde, den s. k. ersättningen af på sin höjd 1023 kappar kronotionde eller lösen härför enligt markegångspris. De öfrige rotehållarne äro visserligen dessutom ålagda att betala de s. k. hemkallspersedlarne, hvilka bestå af spanmål, foder och vedbrand. olika i olika landskaper, men detta, som uppgår till högst 20 rdrs värde, är dock en ringa ersättning för stamrotens uppoffringar. Det är, som vi ofvanför nämnde, ej vår mening att här framkomma med några anmärkningar emot sjelfva systemet i dess helhet. Vi höra nemhgen ej till det slags liberala, som anse framåtskridandets sak befordras genom en mängd brådstörtande experimenter och halsbrytande språng; vi begära ej reformer, der de ej kunna erhållas; vi anso ett tuppfjät ock vara ett steg och tro, att man mången gång dermed kommer längre än den, ) Detta stadgande eger ej tillämpning på Daloch Helsinge regem:ten, vid hvilka hvarken stamhemman eller soldattorpenligt de ursprungliga knektkontrakten, böra finnas.