Göteborgsposten – 7 maj 1864, sida 1

dinerna för själens fönster, torde det dock sörefalla mindre underligt att hr H. den dagen kunde lyckas att påträffa subjekter, som skulle lifligt insomna, sedan de blifvit placerade på en stol. Hans Majestäts födelsedag aflopp här i allsköns stillhet och beskedlighet. Om icke Göteborgarne voro af gammalt kända för att vara ytterst lojala undersåter, skulle det förefallit nästan stötande, att icke någon offentlig tillställning egde rum af stadens representanter, då ingen at statens fann för godt att celebrera dagen. Den ende, som på den dagen egnade sin tanke åt royauttens emblemer, var hr Frick i Trädgårdsföreningen, som arrangerat musik och transparang, hvilket dock allt i anseende till det ogynsamma vädret och deraf följande brist på åskådare och afnämare måste inställas. Hvad menniskan sår, skall hon dock uppskära och i torsdags, Kristi Himmelsfärdsdag, hade hr Frick att sägna sig åt fullt hus. Skarpskytte-musikkåren gaf nemligen då i Trädgårdsföreningens musikpaviljong en liten aftonunderhållning (hvilken, i förbigående sagdt, inbragte den icke obetydliga summan af 666 rdr). De vackra och utmärkt väl utförda musiknumren, den klara aftonhimlen, mot hvilken de tända gaslågorna pittoreskt stucko af, de på alla gångar hvimlande och framför pavilJongen i muntra grupper församlade åhörarne, gjorde att man nästan glömde aftonkylan och öfversåg med att ännu nära nog ingen grönska prydde marken i den åt Flora helgade lustgården. Kristi Himmelsfärdsdag är eljest af gammalt en särskild festedag för de tjenande klasserna af båda könen. Aftonen förut tåga de, n. b. när vädret är vackert och ängen står grön, i stora skockar utåt landsbygden och tillbringa natten under bar himmel med sång och dans. Ömt älskade Leonard Hathilda och Amanda gångar sig ner till stranden omvexlar med Kom lilla ficka, valsa med mej och Kyssen (Il Bacio), Arditis målande vals, som sedan den blifvit utnött i salongerna med förtjusning upptagits i jungsfrukammarens regioner. Fram på morgonqvisten sker återfärden till staden, om möjligt med friska löfruskor i händerna och en violinist af den mirakulösaste skolan i spetsen. Vid ankomsten till staden upphör det muntra glammet och under tystnad afhöres koralerna från domkyrkotornet; och med muntert sinne gå de derefter, oaktadt de icke fått en blund i sina ögon på hela natten, att sköta sina sysslor, måhända dock med en eller annan halfqväsd suck vid tanken på en juf ven eller dyrckad venina. — En gång, i början af året om vi ej missminna oss, påpekades i krönikan huru litet man i våra dagar, åtminstone hos oss, tänker på att bereda de tjenande och arbetande klasserna passande och förädlande förströelser. Möten sammankallas, tal hållas, stadgar uppgöras till angenäma och nyttiga klubbar för unga män och lärorika leksalar för barn, men allt af de bemedlade klasserna. När skall väl ordningen komma till dem, som sex dagar i veckan, om icke sju, från morgon till qväll bidraga till att göra vandringen genom lifvet så lätt och så beqväm som måjligt för dem som maktena och rikedomen hafva; Skruflinieskeppet Stockholms ankrande på Riföfjord har gifvit anledning till åtskilliga utfarter under veckan. I torsdags afgick ångslupen Kongelf på f. m. tvenne gånger ditut och när Eos på e. m. skulle företaga sin första annonserade tur kl. 3, hade ångf. Lidköping blifvit så uppeldadt för företaget att äfven det satte sig i gång, erhållande fullt upp med passagerare i dem, som icke fingo rum på Eos, hvilken för tillfället var öfverlastad. Kl. 46 e. m. gjorde han det oaktadt med lika zod profit ännu en tur ut till det ståtliga saryget. Vädret var då särdeles vackert, solen , t l om på eftermiddagen varit insvept i en ge-lc omskinlig, men med regn hotande molnslöja, t zlittrade nu i de af en lätt, om också nästan l risk vind krusade böljorna och under en!: krällande musik från en emessingsqvartett, ! wilken utförde Björneborgarnes marsch sam-s idigt i fyra olika tonarter, lade man till vid! len präktiga örlogsmannen. Vid fallrepet! todo tjenstvilliga och artiga märsgastar färi liga att förhjelpa damerna till en lycklig uppkomst, ur styckeportarne på sidorna om de a äldiga kanonerna framtittade väderbitna, skäg-s viga och fryntliga sjöbussar och högst uppo å halfdäcket såg man vakthafvande officeren r ned sin kikare under armen. Inom någrab ninuter hade Bos för en stund blifvit qvitt sr ina passagerare och snart hvimlade linie-e keppets batterier af nyfikna, hvilka likt my-p or kilade in i alla möjliga och omöjliga vink-I ar och vrår, öfverallt på det artigaste emot-Jn agna och vägvisade både af officerare och ta nanskap, hvilka samt och synnerligen måste m ara utrustade med ett ofantligt tålamod för nm tt kunna med samma oföränderliga godmo-sh ighet och förekommande fryntlighet besvara ss! e oupphörliga frågorna. Linieskeppet Stock-ss olm har en ångmaskin om 350 höstEraffar Ia