Göteborgsposten – 7 maj 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI. ! S — — 2— 70 tretiopundiga kanoner, 6 bombkanoner inberäknade, och antalet af gunrummets medlemmar uppgår till 13, deraf 7 officerare och 3 läkare. Sedan man kastat en blick på den ytterst snygga kabyssen, köket ombord, med sina blankpolerade messingsbeslag och kopparkärl, besett gunrummet, sjuktältet och de öfre och nedre batterien samt gjort en liten titt-in i chefens särdeles trefliga lilla våning bestående af en stor salong, sängkammare och ett litet prydligt förmak med en balkong, samlades sällskapet uppe på däcket, derifrån tonerna från en med mycken talang trakterad flöjt lockade de danslystna till en svängom på ett golf, så hvitt att den sinaste danssalong icke kan uppvisa dess make. Snart blandade sig dock med flöjtens melodiska toner tvenne andra instrumenter, hvilka voro betydligt mindre harmoniska. Den ena var högbåtsmannens pipa, hvilken blåste tillauskaffning, den andra kaptenens på Eos!, som blåste till afresa. Icke fullt så fort som att komma upp, men lika lyckligt, gick det nu att inskeppa sig på den lilla ångaren, hvilken, sedd från linieskeppets halfdäck, liknade ett nötskal, gungande på vågen. Sedan Eos gjort en lof rundt omkring det af aftonsolens guld belysta, majestätiska krigsfartyget helsades detta från ångfartyget med lifliga hurrarop, hvilka besvarades at den i vanterna uppklättrade besättningen, åt hvilka yttringar af välvilja och belåtenhet det ombord å Eos varande lilla disharmoniska sällskapet sökte att gifva en ännu högre glans genom uppstämmandet af några fantastiska tutningar, hvilka tydligen gjorde anspråk att få gå och gälla för fanfarer. Kl. 8 skedde återkomsten till staden och var detta den sista resan den dagen. I går besöktes linieskeppet äfven af ett par ångbåtar. I dag tros fartyget komma att lägga ut på Hakefjorden för att företaga målskjutning. Vid styrelsens för Göteborgs frivilliga skarpskyttekår under veckan hållna sammankomst beslöts bl. a. att 3:ne prismålskjutningar under loppet af sommaren skola hållas härstädes, två mindre, i medio af Juni och Augusti, och en större omkring d. 17 Juli. Önskligt vore att detta arrangemang kunde bidraga till att göra skjutöfningarne icke litet, utan mycket mera vesökta än förlidet år var fallet. Måtte hvarje medlem af kåren besinna, att för att vara en värdig skarpskytt fordras icke allenast att man kan exercera, utan äfven, hvilket ju ligger i sjelfva namnet, att man skall kunna förvärfva sig ett säkert öga och en stadig hand! Rörande en tilltänkt gemensam utfart under Midsommardagarne hade styrelsen satt sig i förbindelse med Stockholms skarpskytteförenings styrelse och gemensamt med denna beslutat, att så vida inga oförutsedda hinder uppstå, ett möte mellan de båda kårerna jemte åtskilliga andra skarpskytteföreningar, hvaribland särskilt Norrköpings lofvat att infinna sig, skulle ega rum å Sanna hed, belägen omkring 1 mil från Örebro. Då dessa utflykter alltid varit omfattade med lifligt intresse af kåren, är det att hoppas och förmoda att intresset icke heller i år skall ha svalnat, isynnerhet som detta möte, enligt alla möjliga utsigter, lofvar att blifva särdeles både nyttigt och nöjsamt och utan tvifvel det mest storartade skarpskyttemöte, som hitintills egt rum i Sverige. Utan tvifvel skall den kår, som först inom fäderneslandet omfattade nationalbeväpningens upphöjda ide, söka att bli så mangrannt representerad som möjligt är och omständigheterna medgifva. En komit af 5 personer har blifvit nedsatt för att uppgöra ett kostnadsförslag samt för ordnandet af åtskilliga andra med utfärden förknippade angelägenheter. Om vi i sista krönikan funno skäl att uppstämma en klagan öfver bristen på offentliga nöjen, torde man tryggt kunna påstå att den förflutna veckan deremot erbjudit en riktig uppsiö på sådana. Lördag hr Biernackis konsert, Söndag spektakel och magnetisk såance, Måndag soir6 för kammarmusik, Onsdag br Troilis konsert i Christine kyrka, Torsdag skarpskyttemusik-kårens aftonunderhållning och Fredag hr Matthison-Hansens orgelkonsert i Domkyrkan. Den sistnämnda var, oaktadt den i en affärsstad temligen olämpliga tiden kl. 1— 3 e. m. rätt talrikt besökt, isynnerhet af damer. Konsertgifvaren häfdade sitt namn som en af nordens utmärktaste orgelspelare och den klassiska kyrko-arian af Stradella föredrogs med pietet och enkelt behag af en oekant och värderad musikälskarinna. Af di-ktör Åhlander och konsertgifvaren utfördes stt Adagio af Mozart för violoncell och orgel å ett särdeles vårdadt och förtjenstfullt sätt. dag är oss veterligen intet annat offentligt ma att fillgå än mamranatt tantarn vid knndå