Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 2

ska trupperna skola således snart stå några få timmars väg från Göteborg, det blifvande Skandinaviens drömda hufvudstad! Ett för någon tid sedan väckt förslag att en eller annan företagsam ångbåtskapten borde söranstalta om lustresor till de civiliserande germanernas läger, kan väl nu snart sättas i verket; som väl uppfostrade barn skola de lustfarande se, men inte röra. Fredricia är utrymdt och enl. all sannolikhet i detta ögonblick besatt af fienden — säger danska Dagbladet för i lördags morse vid underrättelsen om Fredricias uppgifvande. Fästningen hade redan för några dagar sedan blifvit, på regeringens befallning ötvergiftven af våra trupper med undantag af en mindre styrka, och då fienden, som förmodligen fått reda derpå, i onsdags afton gjorde en offensiv rörelse, inskeppades vid midnatt de sista qvarvarande trupperna. Att Fredricia icke skulle kunna hålla sig någon längre tid emot en i antal och vapen så öfverlägsen fiende, är ej någon hemlighet. Bombardementet d. 20 och 21 mars afstannade af obekanta skäl, och österrikarne blefvo liggande overksamma utanför fästningen, medan det långvariga dramat utvecklade sig vid Dyppel, men erfarenheten hade dock tillräckligt lärt, att något långvarigt motstånd ej kunde göras, Fredricias belägring skulle endast bli en ny upplaga af striden om Dyppel; fiendens långskjutande kanoner skulle efter hand demolera kanonerna på de gamla vallarne, soldaterna skulle bli öfveransträgda genom en fortsatt vakttjenst utan hvila och ingenstädes vara i säkerhet för de förstörande projektilerna, och härtill skulle ytterligare komma den betydelsefulla omständigheten, att fiendens batterier snart skulle kunna afskära hvarje förbindelse med Fyen, så att besättningen i händelse af en stormning skulle varit utan reträttlinie. Vi kunna således icke djerfvas ogilla det beslut, som fattats, men det är likväl ett svårt slag för nationen, en ny förödmjukelse till de föregående, att hären sålunda skall bli tvungen till att lemna den sista fasta punkten på hela den jutska halfön, och att det gått med våra flankställningar som med Dannevirke, att våra krafter icke räcka till deras försvar. Men om det är riktigt att lemna Fredricia, hvarföre har det icke då skett förr, så att fästningens besättning kunde ha deltagit i Dyppels försvar och underlättat det ansträngande arbetet för den svaga styrkan på Als? Och om någon tid måste åtgå med förberedelser, innan fienden kunde våga en afgörande stormning, är det då riktigt att utrymma fästningen, omedelbart före ett sannolikt vapenstillestånd, genom hvilket vi ej få något i nederlag för hvad som förut uppgifvits? Och slutligen, om utrymmandet skulle ske nu, lät det sig då icke göra, att medtaga kanonerna, i stället för att förnagla dem, och att använda den krutbehållning, som till en del är förstörd, till att lägga fästningen i ruiner, innan den föll i fiendens våld? Förutsatt, att det lyckats general Hegermanns division urdvika sina förföljare och slippa undan till en plats, der det vänliga hafvet betryggar den mot öfvermakten, äro nu återstoderna af vår arme i säkerhet, och halfön är tullständigt i fiendens händer. Det är lugnande hvad armens öde angår, men det konstaterar äfven vår fullkomliga vanmakt gentemot våra motståndare. Dannevirke är ej den enda illusionen, Flankställningarne vid Als och Fredricia hafva visat sig vara lika stora misstag. Krigsministeriets officiela rapport om sjelfva tilldragelseu, dat. d. 29 april kl. 2 e. m. lyder: Sedan Fredricias fästning på regeringens befallning öfvergifvits, har ministeren i dag erhållit underrättelse från befälhafvaren för denna styrka, ötverstelöjtn. Nielsen, om att fienden i går afpatrullerade trakten framför sästningens venstra front och derefter i går afton kl. 8!(, angrep våra derstädes utställda vedetter. Dessa kastades utan förlust å vär sida tillbaka till Puglesangsfördämningen och bakom öfversvämningen vid Koldingsvägen. Alldenstund öfverstelöjtn. Nielsen antog, att sienden som i dag påtänkte ett angrepp, beslöt han inskeppa de qvarvarande trupperna, hvilket skedde i går afton kl. 1, 12. Den väsentligaste delen al materielen är medtagen, kanonerna fornaglade och största delen al krutbehållningen bortförd, återstoden till en del förstörd. Enligt tyska berättelser, har till Jutland