Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 2

— Mina herrar, jag begär nu revanche. I — Ers nåd, sade Roger småleende, jag råder er att ej sysselsätta er med dessa herrar. — Hvarföre då, mylord? — Emedan jag tänker föreslå er ett parti schack. Spanjoren böjde lindrigt hufvudet till tecken af bifall. — Jag har en anmärkning att göra, sade han. Man spelar wisth, boston och allehanda kortspel i sällskap. Schackspelet, som är en verklig duell, fordrar eftertanka och tystnad. Det är derföre min äsigt, att två allvarsamma kämpar böra hälla sig instängda och spela på tu man hand. Jag vill tillägga, fortfor spanjoren alltid allvarsam, att ett parti mellan ädlingar som vi, ej bör gälla mindre än femhundra pund. — Jag antager, sade markis Roger med köld. — Bravo! hördes det i samlingen. Kan man få börja pareer. — Ja, visserligen mina herrar, partiet börjar kl. ett på morgonen. — IIvarför icke genast? — Emedan, svarade Roger, jag just nu går och cj återkommer förrän straxt före den tid jag haft äran utsätta. — Lycklige markis! mumlade sir Arthur Rood, det är utan tvifvel någon ljushårig, välluktdoftande lady, som gör anspråk på er. Markisen lemnade salongen och steg ned på gården, hvarest hans vagn väntade honom.