Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 2

månghöfdade tungor och är nu i färd med att alltmera antaga skapnaden af en allmän mening. Det är ett härdt ord, detta, det är en karlig tillvitelse: den har framfödts i någon intrighjerna, den bindes in i intrigernas nät och är en maska i denna not, med hvilken reaktionen vill fånga Danmarks frihet. Och denna tillvitelse är riktad mot Köpenhamns press. Densamma beskylles för att underblåsa kriget — den har varit orsaken till all den sorg, hvars dok nu bäres af så mången dansk familj. Hade ej denna förhatliga press varit — hviskas det från de reaktionäras läger och upprepas det i såvitsko ätven at ett par svenska organer, hvilka, då de afrådt vårt eget land från hvarje inblandning i Danmarks angelägenheter, äfven borde ega den takt att ej göra sig till härolder för Danmarks inre fiender, hatarne at dess konstitutionela frihet — skulle ej Dyppel hållits så länge och dermed icke heller den gräsliga förlust gjorts som nu lidits. Man ser ej klart då man gråter, tåreslöjan fördunklar alltid blicken. Det är derföre ej underligt, om man icke genast kan finna, att detta tal är ett farligt tal, att det är ingenting mindre än ett dödsbådskap för Danmarks frihet. Utan försvaret at Dyppel skulle danska regeringen ha nödgats gjort af Tyskland fordrade eftergifter. Den för Danmark hederliga strid, som det hittills bestått, har i alla hänseenden uti denna fråga klarat Danmarks ställning och mer än någonsin dragit det öfriga Europa öfver på dess sida. Eftergifter tör Tyskland skulle inneburit Slesvigs lösryckande, och Slesvigs skiljande från Danmark är dödsstöten åt Danmarks oberoende integritet. Det hjeltemodiga motståndet har fulleligen ådagalagt, att danska folket utkämpar en strid för sin egen tillvaro, för hem och härd, för sina husgudar — och kan väl fosterlandets försvar köpas för dyrt? Reaktionen förer emellertid ett annat språk. Ötvermakten är för stor, säger den, Danmark måste duka under, ty det står ensamt, och det är ju både en mensklighetspligt och fördelaktigt att tillse, att denna oundvikliga underkastelse må ske med så föga uppollring som möjligt. Genom eftergift för Tysklands önskningar skola både Slesvig och Holstein möjligen kunna åt Danmark bevaras. Det är visserligen sannt, att Danmark på samma gång skulle komma i en ställning till Tyskland, hvilken efter hand måste undergräfva dess politiska frihet och oathängighet; men lifvet är kärt, och det är bättre att tå behålla litvet, än att uppoffra det. Så räsonneras det, och af hvad vi inhemtat vill synas, som att detta tal funnit välvilliga och tacksamma öron. Men det liberala, nationala partiet i Danmark är dock tillräckligt starkt, för att icke skola utan motstånd lemna terrängen; de reaktionära höja hufvudet och äro beslutna att trycka på — kanske skola vi sålunda snart få se denna våldsamma partikamp bryta ut, hvilken vi så länge befarat och hvarunder reaktionen kan med fördel bedrifva sitt fiskeri i grumligt vatten. Men Danmarks välfärd beror af dess söners enighet, låtom oss derföre ännu hoppas, i trots af tyska sympatier och ryska frie rier, att nationen skall stå nog sast, för att regeringen skall tvingas fortfarande förbli nationel och liberal. Åtskilliga vilja i Fredricias plötsliga utrymmande redan se en verkan af reaktionens öftvertag. Men det är helt sannolikt att de skåda allting tör mycket i svart. bet troligaste är, att danska regeringen ej velat föranleda ett nytt sådant upprörande skådespel som det i Sönderborg, isynnerhet som hon visste, att försöket till motstånd måste vara förgäfves emot den stora ötvermakten. Det är dessutom för Fyens försvar at vigt, att spillrorna af den redan ansenligt hopsmälta danska armöen så mycket som möjligt skonas. Det så hastiga utrymmandet at Fredricia synes likväl innebära att man å danska sidan gör sig beredd på mötandet af något tyskt angrepp, hvilket fordra samlade krafter. Fruktar man en öfvergång till Als eller Fyen, eller påtänkes måhända någon diversion in i Jutland, för att åtminstone rädda den hotade 4:de armåödivisionen under Hegermann-Lindencronej: Härmed må nu vara huru som helst, vigtigt är emellertid att liksom genom Dannevirkes uppgilvande Slesvigs land blef lagt öppet för inkränktaren, på samma sätt kan denne nu låta sina skaror sritt svärma in öfver Jutland, isynnerhet som han är tillräckligt stark att genom Fredricias besittning kunna förhindra hvaria Hanl AIAA an HÅ