Göteborgsposten – 28 april 1864, sida 2

som deus ex machinå, hade Roger mottagit en så lydande biljett : Herr markis! Jag har fått veta att min gamla mor ligger på sitt yttersta. Tillåt derföre en tröstlös son, att gå dit pligten pockande kallar honom. Bolton. Efter att i början ha satt tro till detta bref började Roger tvifla. Kunde det icke vara blott för att undvika en förklaring, som läkaren Bolton aflägsnat sig? Denna misstanka inträngde som ett fint gift i markisons hjerta, och en gång vaknade han upp yrvaken med svetten i pannan, under tyngden af en förskräcklig mara. Han hade i drömmen sett Bolton, Osmany och Cynthia utsträcka händerna mot honom och säga: — Du är en zigenare och sonen af denna stam är bannlyst ur sällskapskretsarne! Denna dag begärde markisen, plågad af ett utomordentligt betryck, fram sin vagn och lät köra sig till Bedlam. — Jag vill återse denna qvinna, som sade sig vara min mor, tänkte han. Han begärde att få tala vid direktören. Alla dörrar öppnades för en engelsk pär. Direktören skyndade ut. (Forts.)