Göteborgsposten – 28 april 1864, sida 2

HvIVIYULLDIURGMI. Danmark. Ju flera underrättelser, säger dansk Dagbladet, som framkomma antingen frå vår eller fiendens sida angående striden d. 1: april, desto tydligare visar det sig, att dan ska armeen och danska nationen kunna blic ka tillbaka äfven på denna dag med be rättigad stolthet. Utgången har varit ogyn sam för oss; våra fiender ha vunnit en seger och danska armeen har med stor förlust mås: vika tillbaka från sin sista punkt på Slesvigs fastland. Man kan, om man så vill, kalla det ta ett nederlag, men det skall likväl erinras som en hedersdag för Danmark, äfven at dess fiender, och fastän några timmar giorde preussarne till herrar öfver de nu verldsberömda skansarne, faller dervid ingen skugga på de långa veckornas hårdnackade försvar, hvilket har få motstycken i krigshistorien. Det visar sig städse tydligare, att man misstagit sig, då man antog, att stormningen på skansarne hade karakterer af en öfverrumpling, och att nästan intet försvar gjordes på vigtiga punkter af linien. Man måste under de första dagarne haft denna föreställning på Als, tillochmed i sjelfva högqvarteret, der snabbheten i fiendens framträngande till brohufvudet nog kan ha örverraskat, huru väl man än kände de en gång så mäktiga skansarnes hopplösa tillstånd. Äfven från Kolf Krake har man så uppfattat saken; det heter i marinministeriets officiela meddelande, att under de få minuter, som åtgingo från observationen af de tyska truppernas framträngande mot skansarne, tills klart skepp kunde göras och ånga fås upp, märktes redan preussiska fanor på skansarne 1 och 4, sastän, så vidt man kunde finna, intet skott fallit ifrån dem. Det framgår emellertid mu klart af de tyska berättelserna, att endast skansen n:o 1, som i sjelfva verket länge varit uppgifven och utan kanoner, tagits utan strid, men att det på hela den öfriga linien kämpats med mod och förbittring af vårt tappra folk. De trenne brigaderna voro så uppställda: På venstra flygeln stodo 22:dra och 2:dra regementena; det första utaf dem hade skansen n:o 2, som enl. fiendens vittnesbörd blef manligt försvarad under en två gånger upprepad stormning, fastän blockhuset deri ännu brände, och n:o 3, som först togs med storm, sedan dess granne intagits, medan 2:dra regementet isynnerhet förvärfvade sig ära genom sitt förtviflade försvar af n:o 4, som genast nämndes såsom skådeplats för den häftigaste kampen, och af n:o 6, som äfvenledes stormades flera gånger. Det kan således under alla omständigheter endast vara en enskild afdelning af 22:dra regementet, som tryckts tillbaka vid första anfallet, och det kan ha varit på en punkt, der motstånd var omöjlligt. Emot dessa sex skansar skedde angreppet samtidigt af sex stormkolonner, och det varade blott en qvart, innan de alla voro tagna, men denna qvart har omfattat en dödskamp, om hvars förtviflan den oerhörda förlusten af officerare och manskap bär talande vittnesbörd. Kanonerna hafva ej anställt stora förödelser i de stormande kolonnerna; de kanoner, som innu kunde brukas, voro endast få till antaet, och fienden var så nära, att ett eller tvenne lag kartescher var det högsta, som kunde äflossas, under det han tillryggalade det kora atståndet mellan sina löpgrafvar och skanarne. Det är gevärskulorna och bajonetterra, som glesnat preussarnes leder. På högra flygeln varade det en timme, nnan fienden blef herre öfver skansarne, som ;j kunde hålla sig, sedan centrum genombruits, om icke reträttlinien skulle bli alldeles ifskuren. De tvenne regementen, som innenade denna del at linien, neml. 16:de och 17:de, gjorde enl. den preussiska berättelsen ett kraftigt och hårdnackadt försvar mot den nånga gånger öfverlägsna styrkan. Det hjelemod, hvarmed 9:de och 20:de regementena yckte fram från brohufvudena mot den utför luttningarne framrusande fienden oeh trängde ram till den inre förskansningen, har redan örut blifvit erkändt, och den ofantliga förlust, rigaden led, vittnar tillräckligt om denna tamps häftighet Förlusten af de sammanskjutna och de