Göteborgsposten – 21 april 1864, sida 1

ö Ett buller hördes utanför porten t till I kyrkogården, derpå vreds en nyckel omkring i låset. I —Redan! sade Jean, som bakom sin idegran antog orörligheten af en staty. Månen försvann vid horisonten och ersattes af detta j matta sken som föregår morgonrodnadens första strålar. Kyrkogårdsporten öppnades och två män inträdde. Mellan idegrenens mörka grenar, riktade Jean på dem denna brinnande blick som genomträngde mörkret. De båda männen voro insvepta i vida kappor och buro svarta masker för ansigtet. — De der äro icke dödgräfvare, tänkte Jean de I France. De tillslöto porten utan buller och togo några steg under det de samtalade med låg röst. Jean lutade sig fram för att höra detta samtal. — Sålunda, min bäste vän, sade den ene, är ni af den åsigt att vi böra upptaga markis Roger Asburthon bland oss? — Hvarför icke? han är af ädel börd, rik, tapper och tycker om äfventyr. Det är mer än de egenskaper man behöfver för att bli ledamot af Hermelinklubben. — För öfrigt, återtog den andre, har han utmanat oss, och jag är af den åsigt att saken bör försiggå med all öflig ceremoni och de vanliga profven. — Det är också min mening. — I morgon skall han mottaga den vanliga budbäraren. — Godt.