Göteborgsposten – 21 april 1864, sida 1

LLL HHHEBn — prins af blodet att gifta sig med en fröken, vore hon också hoffröken. Det hertigliga paret väntas hit d. 27, om pr jernväg via Malmö eller Göteborg känner man icke, ty den ursprungliga planen att paret skulle anlända hit med Svea, torde vara öfvergilven sedan det visat sig, att isen i skärgården ännu ej på en tid ämnar ge med sig. Att linieskeppet Stockholm skulle användas till öfverförande af hertigen och hertiginnan har aldrig varit i fråga ens, lika litet norska fregatten Kong Sverre. Om ej förr, hoppas man att riktigt få beskåda hertiginnan på promenaden å Djurgården 1:ste Maj. Den 3 Maj blir galaspektakel på k. teatern och derefter börjar den serie af festligheter, som skola anställas till firande af de nygiftas hemkomst. Såsom bekant skola de bo i drottning Desiderias våning på kongl. slottet. Vid den middag, som kongl. familjen i går intog hos enkedrottningen, lära välgångsskålar tömts för det hertigliga parets lycka, och såsom loyal undersåte kan man ej annat än förena sig i välönskningarne för hertigen af Dalarne och hans brud. Det nya tretiofem-millioners-lånet tyckes alltså nu blifva en sanning, sedan man sett det formligen annonseradt och utbjudet i eTimes. Utom en eller annan bank, som med små ressurser kunnat under denna bekymmersamma penningtid spela storkaxe samt dessa öfver-rentiers, hvilkas pretentioner variera mellan 15 och 20 procent, och hvilka sått ovanligt goda papper på dessa vilkor, finnes det väl knappt någon, som ej är belåten med att affären ändtligen är uppgjord. Hvad vilkoren beträffar, så tyckas de ej vara just hårdare än hvad vi förut måst betala åt de goda herrarne i Frankfurt och Hamburg; en reel vinst hafva vi deruti att lånet är afslutadt i Eagland, ty betala vi ordentligt — och derpå bör man ej tvifla — så stegras vår kredit på Europas ojemförligt största penningmarkrad och vi äro ej uteslutande beroende af det tyska snasket. Ty hur man än ser saken, så äro ju ändå engelsmännen krämare i stort — om nu ändtligen ordet krämare skall användas på dem, hvilket tyckes vara tidens sed. Vi lära nu snart få emotse riksarkivarien Nordströms hemkomst; han torde under sin resa haft skäl att med Papageno utropa: Under dessa eviga kringvandringar kan kärleken förgån. Aftonbladet, som i dagårne visat sinne för något annat än danska frågan, har fyllt välkomman till brädden åt hr Nordström — ett slags tack för sist i Trollhättefrågan, en välkomma som tillika inneslöt en orlosssedel åt hrr fullmäktige in corpore. Utan att vilja hvarken rosa eller klandra riksdagsfullmäktigeg åtgöranden, förekommer det dock, som om en och annan af dessa herrar borde ersättas med något yngre och friskare kratter. — Man tror sig kunna förutspå, att till följd af jernvägslånets afslutande den snart börjande sjöfarten och exporten, flera nya bankers började verksamhet, den sparsamhet som till följd af bristande tillgångar måst under en tid iakttagas o. s. v., mera så att säga jemlikhet skall inträda mellan låntagare och långifvare, än nu under en lång tid varit fallet. Lånesökande med de bästa säkerheter och beredde att gifva 9 proc. ha måst kröka ryggen som sprättbågar under det att de s. k. sedelhafvarne varit raka i ryggen som nyss utnämnde nordstjerneriddare. Hade detta missförhållande länge fått fortfara, hade företagsamheten och arbetslusten blifvit förqväfda, ty ingen står ut med på längden att arbeta med lust om han ej erhåller någon lön derför; och under en lång tid har hela behållningen gått i en mängd beqväma — för att ej nyttja ett annat ord — diskontörers fickor. I A ERNER SAINT RR AA EAT MAS RAR FSE —