Göteborgsposten – 15 april 1864, sida 1

— Ett skälmstycko som kunde kosta er ert presidentsband, sade sir Edvard torrt. — Nå angif mig då, min käre vän. — Åhbevars nej! Jag hoppas endast att ej på sex månader möta er i hotel Walden. XIX. En timma efter Roger Asburthons upptagande i Hermelinklubben, promenerade miss Ellen i hotel Waldens trädgård. Sir Robert hade ännu ej kommit hem, ehuru alla Londons tornur slagit två på morgonen. Rathaniels dotter tog vägen åt grottan, och under det hon gick talade hon för sig sjelf: — Dessa dumhufvuden ha trott doktor Bolton på hans ord, och poliskommissarien är ett nöt, Ännu en gäng har jag blifvit dragen vid näsan af dessa banditer. Om man i morgon skulle säga i Unityklubben att markis Roger ej är en verklig markis, skulle tjugo värjor fara ur slidorna för honom. I sanning, dessa menniskor äro mäktigare än jag trodde. Och likväl ha de ej mera Jean de France till sitt hufvud. Miss Ellens röst darrade något under det hon uttalade dessa sista ord. — Nej, upprepade hon då hon närmade sig grottan, det är ej möjligt att Jean de France icke blifvit dödad i fallet. Hålan är djup och i alla händelser har han ej