Göteborgsposten – 15 april 1864, sida 1

— Ä Hr Stråles debut i sjerde valkretsen lyckades ganska väl. Han uppträdde med denna anspråkslösa tillförsigt, som fängslar uppmärksamheten och som åstadkommer sympatier för talaren. Valmännen funno sig äfven smickrade af att en person, som tillhörde riddarhuset, ville bli representant för,en valkrets, der flertalet bland de väljande tillhör den mindre bemedlade delen af hufvudstadens bourgeoisie. Någon detaljerad politisk trosbekännelse törmälte han sig icke behöfva afgifva; men i afseende på frågan: hvad menas med ordet liberal? — uppgaf han sig vara liberal, ehuru han i anslagsfrägor blefve snål. Ett fel visste han med sig — han var adelsman; men att tillvita honom det såsom ett sel och helst af liberala valmän, det förstod han icke? — Särdeles bestämdt uttalade han sig i afseende på jernvägsfrågan; han förklarade sig nemligen benägen att bevilja medel till tullbordande af de under arbete varande stambanorna, -dock med ledsnad, enär medlen skulle lånas utrikes; men stambanorna måste dock bringas till slut, ty dem räknade talaren till landets lifsfrågor. Deremot förklarade han sig icke skola medverka till några bibanors anläggande, icke ens bevilja lån till desamma, så länge staten sjelf behöfde lånemedel. Märkvärdigast var dock hr Stråles yttrande i afseende på den föreslagna sammanbindningsbanan genom hufvudstaden: den var — förmälte han — specielt för honom, såsom den der af densamma skulle skörda enskild fördel, af så grannlaga natur, att han troligen skulle finna sig jäfvig att i afseende på den ens afgifva sin voteringssedel, men förötrigt trodde han att den giage, hans bön förutan. — Slutligen bad han valmännen icke hysa några öfverdrifna förhoppningar på honom; ty han var ännu ung, och om han möjligen egde någon förmåga, så var han dock i många ämnen ännu oerfaren. ) Hr Stråle blef också vald med stor röstöfvervigt; han erhöll tillochmed flera röster än hr Blanche. Den utmärkelsen vederfors honom derefter, att, ehuru nykommen i borgareståndet, blifva insatt såsom ordinarie ledamot i statsutskottet. Samma iakttagelse gjordes snart i afseende på hr Stråle som beträffande flera andra representanter: den blygsamme kandidaten förvandlades plötsligt till en ganska anspråksfull representant. Den i många ämnen oerfarne kandidaten uppträdde, vorden representant, genast med så stor tillförsigt i alla ämnen, att han i detta fall kämpade tillochmed med hr Carlån om företrädet. Hr Björcks på mångåriga, ständigt fortsatta studier och iakttagelser grundade erfarenhet i allmänna värf ingaf honom långt ifrån samma tillförsigt vid bedömandet af alla förekommande frågor, som den hvilken hr Stråle, ehuru vida yngre och mindre erfaren, visade sig ega. Då hr Björck medelst en skarpsinnig deduktion bevisade riktigheten af en sats, ansåg hr Stråle mer än tillfyllest att i vågskålen kasta sn vöfvertygelse. bå den förre i någon förekommande fråga ansåg obehöfligt att yttra sig, eller yttrade sig kort, ansåg hr Stråle sig förpligtad att tala ganska långt. Medgaf hr Björck att en fråga kunde ses från två sidor och att begge hade skäl för sig, uppstod hr Stråle och förklarade att samma fråga omöjligen kunde afgöras på mer än ett sätt. Erkännas bör att hr Stråle eger en icke ringa fond af dialektisk färdighet, att han yttrar sig med en viss styrka i ordalagen; men denna styrka föreföll ofta som en produkt, mindre at mogen öfverläggning, af stu) Jag anser mig böra upplysa, att hvad här citerats ur hr Stråles tal är hemtadt ur Aftonbladet, der detsamma fullständigt refererades,