Göteborgsposten – 15 april 1864, sida 1

ega samveten — inföll Talleyrand: samvete! — ja det är säkert. Jag har den äran att känna pärer som äro nog lyckliga att tillochmed ega två samveten. — Jag vill icke precist tillämpa den senares yttrande på hr Stråle; men jag kan dock icke undertrycka den reflexionen, att jernvägsintressena ega en utomordentlig förmåga att dekonstruera grundsatserna äfven hos personer, som skulle finna sig ytterst förnärmade, derest man ett enda ögonblick ville ifrågasätta att Åomständigheterna kunde inverka på deras öfvertygelse. I andra mindre vigtiga frågor visade sig hr Stråle ganska trogen sina sparsamhetsgrundsatser. Då tråga uppstod t. ex. att för statens räkning inköpa Molins Bältespännare — en åtgärd som skulle gjort landet heder — bekämpades detta förslag på det ifrigaste af hr Sträle, under åberopande af hans valmäns mindre goda ekonomiska ställning. Då statsutskottet tillstyrkte beviljandet af 4,300 rdr för undervisningens befrämjande vid Musikaliska akademien reserverade sig hr Stråle deremot på den grund att det vore honom omöjligt bedöma anslagets behöflighet och dess gagn för det allmänna. Ått befrämjandet af de sköna konsterna, hvartill äfven musiken räknas, af alla bildade anses såsom en pligt och räknas hvarje civiliseradt land till heder, förbisåg hr Stråle, antagligen erinrande sig sitt yttrande vid valmötet, att han var liberal, men skulle troligen i anslagsfrågor blifva ansedd såsom snål. I de här ofvan antydda fallen var dock nämnde egenskap minst sagdt malplacerad.