Göteborgsposten – 15 april 1864, sida 1

Göteborg d. 15 April 1864. Vi meddela på ett annat ställe af dagens nummer grefve Manderströms sista märkliga förklaring uti den offleiela tidningen. Det framgår ur densamma med obestridlig sanning, att regeringens hållning under alliansförhandlingarne med Danmark just under den mest kritiska perioden ingalunda burit den prägel af bestämdhet och principfasthet, som utmärker ett ärligt menadt och noggrannt öfvertänkt politiskt system. Uppsatsen antyder deremot synbart ett vacklande och omkastande, som angifver, att man ettdera lättsinnigt lekt med ord och löften, utan någon bestämd tanke på att med handling i behofvets stund understödja dem; eller ock på högre ort är en lekboll uti någon mäktigare hand, hvars egare sjelt står obeslutsam -och, på grund af möjliga enskilda beräkningar, vankelmodig mför den allmänna europeiska situationen. Intetdera är värdigt den politik, som bör hete svensk, ty en sådan kräfver ärlighet i uppsåt och öppenhet i handling. Och vi taga för gilvet, att hädanefter ingen svensk organ, ej ens de som hittills så högljudt talat om svenska regeringens konseqvens och aktningsvärda fasthet i denna fråga, skall kunna nedlåta sig till att söka försvara en sak, som ej längre låter sig försvaras. En blamage hvilar på regeringens danska politik, det kan ej bestridas, och huru mycket det än måste kränka vår nationalstolthet att veta det, måste vi dock öppet erkänna det. Ett ärligt medgifvet misstag är till hälften upprättadt. Men i detta medgifvande ligger äfven den bestämda förkastelsen af det handlingssätt, som regeringen under en viss kritisk period iakttagit gentemot Danmark och hvilket, för att tala rent ut, tyder på feghet, åtminstone i andras ögon. Böra vi rygga tillbaka för att högt uttala denna förkastelse, om ock då den framsprungit ur vår bestämda öfvertygelse? Nej, och vi böra det så mycket mindre, som det är allmänhetens pligt, att rentvå sig inför vilseförda, lidande bröder och fritaga sig från hvarje delaktighet i och