Göteborgsposten – 8 april 1864, sida 2

— Nej, nej, upprepade Roger; om klubben finnes vill jag bli medlem deraf. — Ert beslut är verkligen fattadt? — Ja. — Må ers nåd besinna att han får undergå förskräckliga prof. — Jag underkastar mig dem. — Må han tänka på, att en gång mediem af klubben bör han lyda de befallningar som gifvas honom. — Må vara! sade Roger. — Ert beslut är orubbligt? — Ja. — Må ers nåd då aflägga en ed? — Hvilken? — Svär mig på denna dolk att ers nåd skall iakttaga den strängaste tystnad rörande vår sammankomst. Härvid frigjorde budbäraren sin högra arm ur de rika vecken af sin kappa och framräckte mot Roger en dolk af ovanligt utseende. — Jag svär det vid min adliga ära! sade markisen. — Och rörande hvad som blifver öfverenskommet mellan oss, tillade den maskerade mannen. — Jag svär det vid Asburthonarnes, mina förfäders vapensköld! sade Roger. (Forts.)