Göteborgsposten – 7 april 1864, sida 1

Miss Ellen hörde ett förfärligt skri, en ryslig förbannelse uppstiga ur afgrunden; derefter återtog blocket, lydande en sinnrik, af lord Shafftenbury uppfunnen mekanism sin vanliga plats. Zigenerskan släckte veken och utgick helt lugnt ur grottan i det hon sade för sig sjelf: — Om ej Jaen de France slagit ihjel sig i fallet skall han helt säkert dö af hunger här inom tre dagar. XV. Emellertid qvarstod Simson på utkik, dold bakom ett träd, och utan att förlora ur sigte hufvudingången till sir Robert Waldens hotell. En timma förflöt. Bullret af en vagn lät höra sig och snart igenkände jätten baronetens livre. Simson skyndade till den lilla gränden vid trädgården och lät höra en ugglas läte. Derefter väntade han. Jean de France svarade ej. — Han är utan tvifvel i det inre af hotellet, tänkte Simson, hvars förstånd ej gjorde sig reda för det medel Jean de France användt för att komma in i trädgården, då han vägrat biståndet af jättens axlar för att slå in porten. Simson började gå af och an utanför trädgården. Jätten var, som man vet, begåfvad med ett tålamod som kunde bestå hvarje prof, och han promenerade öfver en timma, illtjemt väntande Jean de France, som ej återkom. Plöts igt stötte hans fot emot ett mörkt föremål som låg på narken. Simson stannade och fann att han hade för sig n rusig karl eller ett lik. Han böjde sig skälfvande ned