Göteborgsposten – 7 april 1864, sida 1

R—WQA W —— Pennritningar fran husvudstaden. XIII. I våra riksdagsannaler är det en enstaka töreteelse, att en stad som kan så representeras allenast af ett ombud vid riksdagen, dock begagnar sin grundlagsenliga rättighet att skicka två ombud. Upsala vidtog en dylik åtgärd vid sistlidne riksdag, utan afseende på den ganska dryga kostnad som dermed var förknippad. Rättvisan fordrar det erkännande, att nämnde åtgärd icke motiverades deraf, att staten ansågs vara i behof af två riksdagsmän från Upsala. Det var staden som ansåg sig böra representeras af en dublett. Upsala hade nemligen just vid sistförlidne riksdag stora intressen att öfvervaka, och vettskapen derom var så allmän och så rotfästad, att om det under någon laglig förevänning kunnat låta sig göra, så skulle nämnde samhälle — som är det enda der äfven till myndiga år komna qvinnor blifvit tillerkända rösträtt vid riksdagsmannaval — ganska säkert hafva till riksdagen afsändt flera hundrade representanter, alla med behöriga fullmakter utrustade. Vid 1856—58 årens riksdag ansågs rådman Henschen, och vid den derpå följande boktryckaren Sundvallson fullt tillräcklig, att ensam föra stadens talan. Vid valet till den sistnämnda (1859—60) hade den förre missodet att blifva slagen ur brädet af den senare, som utkorades af stadens lägre, minst intelligenta men talrikare bourgeoisie — af de borgare, hvilka sedan lång tid tillbaka af de alltid skämtsamma studenterna erhållit en mera expressiv men mindre fin benämning. Dessa borgare betrakta med allt skäl hr Sundvallson såsom deras ideal. Till gengäld för en så smickrande utmärkelse har han städse bemödat sig, och äfven fullkomligt lyckats, att blifva en, dock i förstorad skala, trogen afbild af dem i tankar, ord och gerningar. Visserligen voro de medel som hr Sundvallson använde för att utestänga hr Henschen från 1859—60 årens riksdag, allt annat än lofvärda; inför samvetets domstol torde de icke heller kunna försvaras, men lyckligtvis dragas icke besvär öfver riksdagsmannaval direkte under berörde forum. Föröfrigt besitta de begge herrarne i hög grad den egenskapen gemensamt, att ecke vara öfverflödigt finkänsliga, och äro åtminstone i ett fall fullt ense, deri nemligen, att ändamålet helgar medlen. Det var tvifvelsutan med fullkomlig vettskap både härom, och likaledes om deras talanger i öfrigt, som hrr Sundvallson och Henschen bletvo utsedda att representera den stad der lärdomens högsäte i Sverige är förlagdt. Dessa mäns hufvudsakliga mission skulle blifva att gemensamt, och med alla upp:änkliga och användbara medel, strida för Stockholm—Upsala jernvägen, och mot ett universitets inrättande i hufvudstaden. Sannolikt skola de i riksdagstaktiken oinvigda göra den frågan: förmå väl två representanter från en stad att uträtta mer än en? Jag svarar derpå: en röst från eller till kan göra ganska mycket. Och dessutom äro röster vid våra riksdagar en förträfflig bytesvara, stundom med ganska hög kurs. Om jag får din röst i den fråga, som jag vill genomdrifva, så skall du få min röst i den fråga som ligger dig om hjertat — heter det ganska otta. — Och nu torde väl läsaren kunna fatta hvarföre Upsala försedde borgarståndet med två röster? I afseende på de röstegandes i Upsala åtgärd att välja två ombud ingick äfven tanken på en nödig ansedd arbetsfördelning, lämpad efter hvardera subjektets skaplynne. Hr, Henschen, som är en kristligt sinnad man i