Göteborgsposten – 5 april 1864, sida 2

maning kommo honom att minnas Elspys önskan: döda henne icke, Jean, hade den unga zigenerskan sagt. Det är jag som åtager mig hämnden. Och Jean erinrade sig att Bolton svarade för hans älskarinnas lif. — Miss Ellen, svarade han högtidligt, jag har svurit att ej döda er; det beror på er om jag ej skall bryta denna ed. Miss Ellen sade för sig sjelf: — Lionel skall komma; han skall döda Jean de France, och jag skall vara räddad! må jag blott vinna tid. Hon svarade: — Jag har erbjudit er fred, ni har velat krig. Vid dessa ord kastade hon en förstulen blick mot len lilla trådgårdsporten. Jean de France uppfångade denna lick. — Om ni väntar Lionel, sade han, väntar ni förgäfves, miss Ellen. Lionel skall ej komma, ty det är med hans nyckel jag förskaffat mig inträde hit. Svetten började perla fram på miss Ellens panna. — Har ni då dödat honom? utropade hon i det hon förlorade något litet af sitt lugn. — Nej, sade Jean de France, men vid vår stams blod svär jag er att han ej skall komma! Räkna således ej på honom. Miss Ellen återvann hela sin sinnesnärvaro. — Nåväl! sade hon, hvad vill ni mig? — Jag vill att ni ger mig tillbaka Cynthia, svarade Jean de France med flammande blick.